Jag har en lookalike! Jag har alltid önskat mig en och varit avundsjuk på Ullis för att hon visst har en "syster". Men nu har jag min egen, och jag är inte ett dugg nöjd. Såhär.

En ful liten man kommer fram till mig idag och säger såhär:
- Var det du på bowlinghallen i båstad i lördags? (Eller nej förresten, stryk frågetecknet, han fick det att låta mer som ett påstående).
Jag: Va? Nej? (Och som alltid när jag hör ordet bowlinghall får jag lite panikångest och tillägger med lite väl mycket desperation i rösten, får jag nog erkänna):
- Jag har faktiskt aldrig varit där!
Ful liten man: Hehe okej. Då var det väl inte du vid entrén, lite väl glad i hågen...
Jag: Eh nej?!

DET ÄR NU DET HÄNDER. Han ger mig blicken. Blicken som säger: "Okej, jag fattar, du skäms och vågar inte erkänna, men det är okej, ses vi nästa lördag?" Det är så jävla uppenbart. Han tror mig verkligen inte. Han flinade fortfarande när han gick. Och kvar står jag som ett mycket frustrerat frågetecken. Vad är det med min lookalike sysslar med? Har hon RAGGAT på den fule lille mannen? Min livliga fantasi har skenat iväg hela denna afton kan jag lova. Typ: Tänk om hon är båstads värsta fylleslampa och alla vet vem hon är, och så tror de att det är JAG. "Hon på Statoil" kanske de säger, och så flinar alla bakom ryggen på mig när de handlar hos mig. Vad fan... INTE OKEJ.