Sex i FEL hål, okej?!
Det här måste jag bara få ventilera innan jag ska sova.
Varje dag lär man sig något nytt, och det jag lärde mig denna dag fick mig att vilja kräkas lite. Ett handikapp kan vara att ringmuskeln inte fungerar, så man bajsar på sig utan att märka det. Detta gör att man t.ex. inte kan gå ut som en vanlig människa, för vem vet, helt plötsligt har man bajsat. Bara sådär. Detta handikapp kan vara orsakat av att man t.ex. har opererat den här mycket funktionella muskeln. ELLER, hör här: Haft för mycket analsex. För mycket är såklart individuellt, så i princip kan din ringmuskel pajas efter att du har testat det en gång. VARFÖR I HELA FRIDEN TESTAR MAN DET DÅ?!?!??!?!??!??! Det är liksom verkligen none of my business, det fattar väl jag också, men hur, HUR kan man riskera att drabbas av ett handikapp som gör att man bajsar på sig i tid och otid - för lite sex i rumpan?! Någon får gärna förklara för mig. Jag ska sprida den här informationen. Föreläsa på skolor och sådär, så att folk fattar att de ska hålla sig till sex i rätt hål. Vad säger vi om det? Bra.
Varje dag lär man sig något nytt, och det jag lärde mig denna dag fick mig att vilja kräkas lite. Ett handikapp kan vara att ringmuskeln inte fungerar, så man bajsar på sig utan att märka det. Detta gör att man t.ex. inte kan gå ut som en vanlig människa, för vem vet, helt plötsligt har man bajsat. Bara sådär. Detta handikapp kan vara orsakat av att man t.ex. har opererat den här mycket funktionella muskeln. ELLER, hör här: Haft för mycket analsex. För mycket är såklart individuellt, så i princip kan din ringmuskel pajas efter att du har testat det en gång. VARFÖR I HELA FRIDEN TESTAR MAN DET DÅ?!?!??!?!??!??! Det är liksom verkligen none of my business, det fattar väl jag också, men hur, HUR kan man riskera att drabbas av ett handikapp som gör att man bajsar på sig i tid och otid - för lite sex i rumpan?! Någon får gärna förklara för mig. Jag ska sprida den här informationen. Föreläsa på skolor och sådär, så att folk fattar att de ska hålla sig till sex i rätt hål. Vad säger vi om det? Bra.
Aj
Idag klockan fem i halv fyra överväldigades jag av en känsla. Att jag borde bli lite mer fit, och sund och sådär. Så jag bestämde mig för att hänga med Boppa och Ida på gym för första gången i mitt liv. Och det gick ju som det gick. Nu sitter jag här med ont i hela min vig-som-ett-kylskåp-kropp. Vi höll på länge. En och en halvtimme är rätt länge väl? Jag sprang på band och cyklade och satt i en massa konstiga maskiner och skrevade, det kändes rättså onaturligt om jag ska vara helt ärlig. Skivstången gillade jag i ungefär 2 minuter. Jag stod där och lyfte min lilla stång och tyckte att jag var så jävla fit och att det gick ju så otoroligt smidigt. Sedan fick PT Ulrika syn på mig och ryckte in. Efter två lyft i RÄTT position skakade jag i hela kroppen och trodde jag skulle gå av på mitten. Jag ville att hon skulle gå. Det gjorde hon inte. Och de fem minuterna hon vakade över mig som en hök är de värsta hitills i mitt liv. Nåja. Jag är nöjd ändå. Boppa tror inte på min nyfunna fascination för fitness och sånt. Hon tror att när jag har ätit en morot till fika imorgon kommer jag tröttna och gå och köpa chips och sedan är mitt fitnessintresse gone forever. Må så vara. Men då försökte jag iallafall.
Stackars Truman
Åh TV4 visar Truman Show nu.. Jag kan inte titta, man får inte göra så. Alla i den filmen är så jävla onda.
54 kycklingar är vägen till lycka
Titta så glad jag är. Fick själv en chock, trodde inte att jag kunde le så stort. Och vad är då orsaken? Jo, 54 livs levande kycklingar i en trälåda. I onsdags var dem ägg, och sen kläcktes dem lagom till skärtorsdagen, hur fint är inte det?! Man kunde ta upp dem i handen, och så satt dem där och var alldeles mjuka och varma... Men nu har jag ett problem. Om 12 veckor ska dem bli mat, och då känns det väldigt väldigt fel för mig att äta kyckling. Jag kan ju inte vara säker på att det inte är en av de här som jag käkar. Alltså vore det bäst om jag låter bli kyckling om 12 veckor och ett år framåt eller så, eller hur länge ligger kött i frysdisken? Jag kan INTE riskera att käka upp någon av mina vänner. Aldrig.
Sedan fortsatte vi till mitt ute i ingenstans, till Flinckmans café. Det var så coolt! Ett av rummen var typ tapetserat med bilder på After Dark och i hörnen stod skyltdockor med lila hår. Flinckman själv serverade kaffe vid borden och kallade servitriserna för sina älsklingar. Dock inte iförd paljettklänning och fjäderboa, men ändå. Jag skymtade ett par diamantringar på hans fingrar iallafall. Jag köpte en plåtburk i hans loppisbutik, gammal och fin.
Jag borde bonda mer med min symaskin...
Ursäkta de dåliga bilderna, men hela familjen sov när jag var klar, så jag fick vara min egen fotograf.
När jag var 13-14 sydde jag sjukt mycket. Hiskeliga skapelser om ni frågar mig nu, men jag var glad. Jag struntade i om sömmarna var snea, jag älskade att sy och ha på mig något som jag gjort själv. Sedan fick jag en fix idé om att man inte får sy om man inte kan sy. Och det kunde jag ju verkligen inte, så jag slutade. Det var synd, igår insåg jag hur mycket jag saknat det.
I fredags fick jag nämligen det här fina tyget. Tillsammans med ett resårband blev det typ världens finaste kjol. Den är lite lång.. Typiskt mig att alltid vara på den säkra sidan, men jag orkar inte sy upp den just nu. Så det får vara ett tag. Idag ska jag till Flinkmans café, det är den tjocka i After Dark som äger det. Fint!
En påsk
Igår var det påskafton. Vi firade den - inte så påskigt, men ändock, hos Martina som bytt hus så att säga. En massa gött tjejsnack innan vi rullade in till stan och ett tomt Morris. Det här är allvar. NÄR SKA ALLA DUMMA ÄNGELHOLMARE FATTA ATT MORRIS ÄR BRA OCH ATT DET ÄR DIT MAN GÅR, VA?! Det var typ folktomt, och även om vi gillar att supporta Morrisarna så gav vi upp vid ett och gick vidare till Bahnhof. Det var där alla människorna var. Jaha. Skitlång kö, men det är iochförsig ingen issue för oss. Vi traskade förbi och fick sex fribiljetter av Sanne. Det var snällt. Mycket snällt. Sedan försökte man dansa. Men det var för trångt. Så då drack man drinkar istället. Dumt. Det var ingen dålig kväll, sådär så man ville gå hem. Men det var inte så jädrans jättekul heller. Klockan tre gick vi ut, precis som man ska, och bestämde oss för att prova på hänget-utanför-bahnhof. Det var något nytt, oftast vill Boppa lägga sig an med sin fyllegångstil och traska hemmåt i en himla fart. Men jag fick stanna och äta hamburgare den här gången. När jag står där och tuggar i mig mitt kött kommer en kille i randig tröja och örhängen fram. ÄTER DU KÖTT?! skriker han. HJÄLP EN MILITANT VEGAN säger jag och är lite rädd att han ska kalla på sin veganmaffia och så ska de straffa mig på något vis, för att jag äter döda djur. Vegankillens vänner var faktiskt helt normala. Förrutom att en av dem klätt ut sig till kanin på största allvar. Well well, sen gick Boppa och jag hand i hand genom parken. HAHA, jag gör alltid det när jag är full. Håller hand med alla. Jag gillart.
Jag har aldrig hatat mina fötter som jag hatar dem nu
Malin är i New York, och jag är såklart avundsjuk i min ensamhet. Över msn har hon berättat om Forever21 och jag har fastnat på deras hemsida rätt många gånger den här veckan. Jag tror jag måste klicka hem något. Frågan är vad. Med dollarn på 6 spänn så kan det här bli en mycket trevlig affär för min del. Jag blir helt stissig när jag ser alla skor som kostar sisådär en 120 spänn... Problemet, hur som helst. Är mina fötter. SURPRISE, dem har ju aldrig ställt till det förr inte. Min storlek tycks inte existera, och det kan man ju inte klandra någon för. I och för sig. Det är sorgligt. Fy så sorgligt det är.
2 days in Paris
Igår kväll såg jag 2 days in Paris, och fick en flashback. När jag kom hem från paris I November var jag helt inne på att åka dit till hösten och lära mig prata franska en gång för alla. Sedan släppte jag det, tills igårkväll då. Jag. måste. få. lära. mig. franska. Det är så fint... Och Paris ska vi ju inte tala om..
Lazy habits for lazy people
Det här lovet gör mig inte gott. Jag är sjukt rastlös. Mina vänner är i Usa, på Jamaica, i Afrika, i Tyskland eller på jobb. Jag borde plugga, men det gör jag inte. Jag vet inte var jag ska börja. Jag har lyssnat i sönder 5 nya skivor på tre dagar. Det är bra jobbat. Mitt enda sällskap är min bror. Han spelar data hela dagarna och när jag väl får med honom ut (typ väla igår, lunch idag) så säger han inte ett ljud. Det har gått så långt att jag funderat på att installera något av hans spel på min dator och försvinna in i cyberspejs i några timmar... Men det är kanske på gränsen till desperat?
Ikväll har jag fikadejt med Josse på allas vårt espresso house. Hm. Bara 5 timmar kvar. KAN NÅGOT HÄNDA?!
Jag köper ut åt brorsan
Idag fick jag legitimera mig. För första gången på kanske ett halvår. Och nej, jag skulle inte köpa öl. Jag skulle inte köpa cigg. Jag skulle inte köpa snus. Jag blev inte stoppad av polisen i bilen. Det var faktiskt riktigt komiskt. Min bror är 15 och idag på Väla skulle han köpa ett dataspel. Han får problem. Det är 16-årsgräns på spelet, och man kan ju tro att personalen ser förbi den petitessen och låter honom köpa spelet ändå. Icke, så jag får helt enkelt "köpa ut spelet" åt honom. Urlöjligt. Jag suckar och langar fram spelet till den finniga fjanten i kassan. "Är du 16?" Undrar han. "Om jag är 16?!" säger jag förvånat. "Ja, kan du legitimera dig?" Skamset rotar jag fram legget och låter honom kontrollera det länge och väl. Fjant fjant fjant. Han var säkert inte en dag över 16 själv.Men Sjögren då..?
Igår var det alltså årets största högtid, för min del. MELODIFESTIVALFINAL.
Jag, Boppa, Tuss, Victor, Staffan, Jocke och Renato kollade kalaset hemma hos Johan. Och vilket kalas sen. Melodifestivalen är fanimej det bästa jag vet. När Sjögren drog sin dänga var jag på topp, och jag insåg hur fantastiskt kul det hade varit att skicka honom till Belgrad. Följaktligen la jag 3.95 surt förvärvade kronor på en röst i hans riktning. Tala om att jag tappade hakan när han bara fick 22 poäng av folket. Jag räkande ju nästan med 132:an... Well, inget att göra åt den saken. Christer Sjögren är en man som växt i mina ögon under festivalen. Vilken man.
Efter festivalen fortsatte vi ett par timmar med massa schysst musik, 2006-flashbacks gång på gång, och jag Jocke och Renato drog igång TP med endast musikfrågor, jag ägde typ. Renato, ja! En annan 2006-flashback, jag undrade om han gått i ide sen dess.
Vid halv ett nån gång körde jag ett gäng ner till bahnhof och sedan joinade jag Boppa i dörren en stund. Gick även in och kikade en runda, och det kändes helt surrealistiskt när man var nykter och inte alls partyredo. Skumt... Nästa helg vill jag iallafall festa for real!
Ses då?
Jag, Boppa, Tuss, Victor, Staffan, Jocke och Renato kollade kalaset hemma hos Johan. Och vilket kalas sen. Melodifestivalen är fanimej det bästa jag vet. När Sjögren drog sin dänga var jag på topp, och jag insåg hur fantastiskt kul det hade varit att skicka honom till Belgrad. Följaktligen la jag 3.95 surt förvärvade kronor på en röst i hans riktning. Tala om att jag tappade hakan när han bara fick 22 poäng av folket. Jag räkande ju nästan med 132:an... Well, inget att göra åt den saken. Christer Sjögren är en man som växt i mina ögon under festivalen. Vilken man.
Efter festivalen fortsatte vi ett par timmar med massa schysst musik, 2006-flashbacks gång på gång, och jag Jocke och Renato drog igång TP med endast musikfrågor, jag ägde typ. Renato, ja! En annan 2006-flashback, jag undrade om han gått i ide sen dess.
Vid halv ett nån gång körde jag ett gäng ner till bahnhof och sedan joinade jag Boppa i dörren en stund. Gick även in och kikade en runda, och det kändes helt surrealistiskt när man var nykter och inte alls partyredo. Skumt... Nästa helg vill jag iallafall festa for real!
Ses då?
Garderobsrensning, igen...
Jag har gjort det igen. Rensat garderoben alltså. Det kan inte ha varit mer än tre månader sedan jag gjorde det sist, och nu har jag en lika gigantisk hög på min matta. Idag var jag verkligen skoningslös.. Allt från gamla trotjänare till rea-"fynd" från så sent som i år, fick sätta livet till. Vill inte se det mer! Men måste gå igenom den nya och den gamla högen snart och evetuellt lägga ut en del på tradera.
Puh, nu behöver jag lunch. Hej!
Puh, nu behöver jag lunch. Hej!
Behöver du skjuts?
Idag är jag trött. Halva dagens spenderades på kungsgårdsskolan med åttorna. Vilken hönsgård. Efter fyra pass var jag så trött på att höra min egen och alla andras röster att jag inte orkade mer, ett annat gäng fick rycka in och köra sista passet. Sedan körde jag hem. Själv i bilen. Konstigt. Pappa har gett mig en maskot: Knut Korre, heter han och jag får inte sätta mig i en bil utan honom. Bra där. Det kommer jag antagligen snart inte att våga heller... Åkte till väla, göra-av-med-pengar-abstinens efter 4 veckors frånvaro i Svenska affärer för min del. Men blev besviken, köpte mest basplagg. Nu är jag hemma, påsklovet har börjat. Plugglovet. Ska börja redan ikväll faktiskt. Börjar bli sugen på utgång bara för att jag hittade värsta snygga party-outfiten i min garderob. Får bli nästa helg, har lovat att vara chaufför ikväll, haha. Jag börjar förstå alla dem som erbjuder sig att köra bil till höger och vänster när de precis fått körkort. Well, jag önskar alla en trevlig afton, för min egen lär iallafall inte bli särskilt spännande...
Melodifestivalresearch del 3
Sanna Nielsen. Sanna Nielsen är lite naiv va? Det måste hon vara. Jag vill skaka om henne och säga: "Nej men lilla vän, har du fortfarande inte förstått att världen snurrar också mellan melodifestivaltävlingarna"? Hon är som ett spöke. Det är tyst om henne i 10 månader, sen pang bom dyker hon upp i melodifestivalen med en ny tråkig låt, och uppträder så där sliskigt jättelycklig över att få vara med. Melodifestivalen må vara mycket, men inte allt. Hur som helst tycker jag att hennes låt är ganska bra jämnfört med annat hon kommit dragandes med. Men Sanna är den eviga förloraren, att hon skulle vinna finns inte på kartan, det vill vi inte. Hon är faktiskt skittråkig.
Nordman. För det första trodde jag att han inte fanns mer. Ryktet säger att han övervunnit något mystiskt beroende (hoppas han bondar med lilla Diamond under finalen), och nu är han,eller okej, dem tillbaka. Tydligen är Nordman inte en man, utan flera. Det där har jag alltid haft om bakfoten då. Ja nu är dem tillbaka och sjunger om pojkar som förlustat sig kring djävulens festbord. Jag gillar inte sånt där, det känns lite som killarna på min skola som springer runt i skogen med låtssasvärd och svarta kåpor och "lajvar". Låten är catchy, men på ett jättelöjligt vis. Det är rätt kul när häxan brinner. Lite kontroversiellt, säkert nån kärring som blir arg, menar jag.
Frida feat Headline. Har ni sett Hipp hipp hora? Ja klart ni har. Frida är den tjocka kompisen. Fettot. Hon är fettot 10 år senare, med nyfunnen självkänsla. Hon har funnit sig själv. Blivit en lycklig tjockis. Well. För första gången är jag rättså mållös. En tjockis i en färgglad jacka med ett lyckligt budskap och skönta rytmer i bakgrunden. Bra där.
BWO. Hur många låtar har BWO fått spelade på Rix fm? Är det 100? Säkert. Och då har de ändå inte funnits särskilt länge. BWO väljer klart kvantitet över kvalitet, det som förvånar mig är att svenska folket också gör det. BWO är den mest komersiella, tristaste konstellationen som någonsin skapats. En skallig gubbe med konstig mustach, en medelålderstant med något så töntigt som en synth, och en gudaliknande (med det INTE sagt attraktiv) ung man, som sjunger och dansar tillsammans. weeiihoohoohooo är halva grejen och det är för lätt. Antagligen hade jag på ren chansning kunnat komma på en låt i huvudet och sjunga den, innan jag ens hört den här, och ha rättså stor chans att träffa rätt. Nåja, det här är inte det sämsta de gjort, och om de hamnar i Belgrad är inte det det värsta som kan hända. Komersillet är ju bra, jag menar - se hur det gick för fina Salo förra året. Så jävla oförtjänt btw. Ola 4 life.
Nordman. För det första trodde jag att han inte fanns mer. Ryktet säger att han övervunnit något mystiskt beroende (hoppas han bondar med lilla Diamond under finalen), och nu är han,eller okej, dem tillbaka. Tydligen är Nordman inte en man, utan flera. Det där har jag alltid haft om bakfoten då. Ja nu är dem tillbaka och sjunger om pojkar som förlustat sig kring djävulens festbord. Jag gillar inte sånt där, det känns lite som killarna på min skola som springer runt i skogen med låtssasvärd och svarta kåpor och "lajvar". Låten är catchy, men på ett jättelöjligt vis. Det är rätt kul när häxan brinner. Lite kontroversiellt, säkert nån kärring som blir arg, menar jag.
Frida feat Headline. Har ni sett Hipp hipp hora? Ja klart ni har. Frida är den tjocka kompisen. Fettot. Hon är fettot 10 år senare, med nyfunnen självkänsla. Hon har funnit sig själv. Blivit en lycklig tjockis. Well. För första gången är jag rättså mållös. En tjockis i en färgglad jacka med ett lyckligt budskap och skönta rytmer i bakgrunden. Bra där.
BWO. Hur många låtar har BWO fått spelade på Rix fm? Är det 100? Säkert. Och då har de ändå inte funnits särskilt länge. BWO väljer klart kvantitet över kvalitet, det som förvånar mig är att svenska folket också gör det. BWO är den mest komersiella, tristaste konstellationen som någonsin skapats. En skallig gubbe med konstig mustach, en medelålderstant med något så töntigt som en synth, och en gudaliknande (med det INTE sagt attraktiv) ung man, som sjunger och dansar tillsammans. weeiihoohoohooo är halva grejen och det är för lätt. Antagligen hade jag på ren chansning kunnat komma på en låt i huvudet och sjunga den, innan jag ens hört den här, och ha rättså stor chans att träffa rätt. Nåja, det här är inte det sämsta de gjort, och om de hamnar i Belgrad är inte det det värsta som kan hända. Komersillet är ju bra, jag menar - se hur det gick för fina Salo förra året. Så jävla oförtjänt btw. Ola 4 life.
Fin-Britta
Melodifestivalsmusik å sido, det som är bra på riktigt är ju mer intressant. Typ Brittas skiva. Den är precis så skön som jag hoppats på. Svensk musik framför allt, alltså...
Jag borde göra något åt min design här, jag vet. Men det är en massa annat jag borde göra något åt först. Fixa en design tar minst en dag, och någon sådan har jag inte.
Nu ska jag koka kaffe och fundera en stund på om ett sånt där coffecard är en bra investering eller inte.
Melodifestivalresearch del 2
Vi fortsätter där vi slutade med...
Linda Bengtzing. Hur svårt kan det va, ja? Hur svårt kan det va att fatta KILT och SKOTSKRUTIGT var DÅ och inte NU. Hur tänker flickan? Jag tror det är nån grej hon kör med, något år var hon pirat, och nu är hon skotte. Låten - tråkig. Och hon är lika enerverande som vanligt. Jag gillar hennes nya frisyr, jag är ledsen, men nått mer positivt kommer jag inte på. Jag ser bara killen med kilten dansa runder, när jag försöker.
Christer Sjögren. Ah, det är nu det börjar bli lite intressant. Jag älskar skrällar. Ironi finns det inte ett uns av hos Christer själv. Nej, I love Europe och fjäderflickorna är för Christer ett sant vinnande koncept. Ironin hittar vi hos supportarna. Ingen tycker väl att det här är bra? 90% av alla röstande måste väl ändå har röstat för att det rätt och slätt är en skrattfest. Det är en klyscha. En klädsamt lycklig gubbe sjunger om en fantastisk gemenskap, en stor familj medans bikiniflickor viftar med fjädrar i huvudet på honom. Det roligaste - Christers knytnäve som växer sig starkare och starkare låten igenom, för att i sista "I love Europe" - raden knytas så hårt att blodkärlen i den måste sprängas, samtidigt som han tar i till bristningsgränsen med rösten : IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII love Europe. Jag ska vara ärlig. Går jag in på SVTs hemsida och har alla bidragen framför mig, så är det det här jag allra helst vill se, och det måste ju betyda något?
Amy Diamond. Amy Diamond är en såndär som får mig att vilja kräkas lite. För att hon är en BARNSTJÄRNA. Och barnstjärnor är äckligt. Hon är 16 nu, men fortfarande klär hennes stylister upp henne i kläder från Kappahls barnavdelning. Är det inte dags för Amy att ta nästa steg, bli lite scandalous, lite mer Britney helt enkelt? Tänk er löpsedlarna "Amy till rehab". Jag gillar det, det blir så mycket mer intressant. Hur som helst tycker jag att Amys låt är bland de bästa, även om hon är rätt jobbig att höra på i 3 minuter. En skiva med henne är nog min värsta mardröm.
Melodifestivalresearch del 1
Jag är en sucker för melodifestivalen, det är jag. Nu är det onsdagkväll. 3 dagar till finalen. Det betyder att jag måste börja min research och avhandla varenda bidrag. Ett dubbelt så krävande jobb i år, eftersom jag hade oturen att missa två utav deltävlingarna.
Ni får tre idag, och vi börjar från början.
Charlotte Perelli. Kattkvinnan. Jag hatade hennes dansbandsaktiga approach i silverkostym 1999, och det här känns som ett oroväckande långt steg, i och för sig i rätt riktning schlagermått mätt, men ändå. På tal om mått - VAR ÄR HENNES MIDJA? Somliga skulle kalla henne "fit". Jag tycker att kattkvinnan klär i lite mer kurvor än sådär. Outfiten är fortfarande silvrig och låten rättså stark den här gången med. Men var finns ironin? Jag letar desperat i varenda liten höftvickning. Förgäves. Charlotte Perelli ser sig själv som superwoman i silverdräkt som kommit för att rädda Sverige ur misären som det innebär att kvala sig in i Eurovision. Nja, snarare catwoman och en kattdräkt eller lite stativdans a la Lena Ph skulle göra susen. Ironi är halva grejen med melodifestivalen, det är bara Sanna Nielsen som kommer undan utan den, mer om det senare...
Sibel. Jag gillar det bättre när Sibel pratar än när hon sjunger. Inte för att hon sjunger dåligt, men det är så fruktansvärt tråkigt. Men när hon pratar. Åh. Den dialekten. Får man den i Kristianstad, så tänker jag börja plugga där eller något. Det är i sanning den enda skånskan som det är stil på. Det enda som gör att jag sitter klistrad vid hennes framträdande på lördag är en ännu mer gräddbakelse-like klänning. En sådandär som man kan beundra detaljerna på i 3 minuter utan att det är tråkigt. Precis det är vad som behövs. För att löpa vidare på ironispåret - Sibel har den inte i sitt framträdande, det kan hon inte ha. Men när hon pratar: "det känns som jag ska kräkas och kissa på mig samtidigt". Det är fint.
Rongedal. Kom igen. Två medelåldersgubbar som hoppar och stojar på scen. Här rinner ironibägaren över. Sluta dansa. Stå still. Sluta larva er. Sluta hoppa. Jag vill att de ska göra det, plus byta om. Men då inser jag dystert att det inte finns så mycket kvar att hurra för. Sverige älskar de töntdansande flintgubbarna, och det är väl bra. Men det gör inte jag.
Ni får tre idag, och vi börjar från början.
Charlotte Perelli. Kattkvinnan. Jag hatade hennes dansbandsaktiga approach i silverkostym 1999, och det här känns som ett oroväckande långt steg, i och för sig i rätt riktning schlagermått mätt, men ändå. På tal om mått - VAR ÄR HENNES MIDJA? Somliga skulle kalla henne "fit". Jag tycker att kattkvinnan klär i lite mer kurvor än sådär. Outfiten är fortfarande silvrig och låten rättså stark den här gången med. Men var finns ironin? Jag letar desperat i varenda liten höftvickning. Förgäves. Charlotte Perelli ser sig själv som superwoman i silverdräkt som kommit för att rädda Sverige ur misären som det innebär att kvala sig in i Eurovision. Nja, snarare catwoman och en kattdräkt eller lite stativdans a la Lena Ph skulle göra susen. Ironi är halva grejen med melodifestivalen, det är bara Sanna Nielsen som kommer undan utan den, mer om det senare...
Sibel. Jag gillar det bättre när Sibel pratar än när hon sjunger. Inte för att hon sjunger dåligt, men det är så fruktansvärt tråkigt. Men när hon pratar. Åh. Den dialekten. Får man den i Kristianstad, så tänker jag börja plugga där eller något. Det är i sanning den enda skånskan som det är stil på. Det enda som gör att jag sitter klistrad vid hennes framträdande på lördag är en ännu mer gräddbakelse-like klänning. En sådandär som man kan beundra detaljerna på i 3 minuter utan att det är tråkigt. Precis det är vad som behövs. För att löpa vidare på ironispåret - Sibel har den inte i sitt framträdande, det kan hon inte ha. Men när hon pratar: "det känns som jag ska kräkas och kissa på mig samtidigt". Det är fint.
Rongedal. Kom igen. Två medelåldersgubbar som hoppar och stojar på scen. Här rinner ironibägaren över. Sluta dansa. Stå still. Sluta larva er. Sluta hoppa. Jag vill att de ska göra det, plus byta om. Men då inser jag dystert att det inte finns så mycket kvar att hurra för. Sverige älskar de töntdansande flintgubbarna, och det är väl bra. Men det gör inte jag.
All I ever wanted
Jag skäms lite över hur dålig jag är på att sköta min nya blogg. Och när jag väl "sköter" den skriver jag bara en massa onödigheter, om typ hur dålig jag är på engelska. Jag är rädd att det får fortsätta på det viset tills jag blir av med allt annat jag har i huvudet, och finner inspiration till att sätta mig ner och ge något... bra.
Bilden är från i lördags. Fina lördag. En gratiskväll kort och gott. Kontakter, I say. Det blir alltid så bra när allt är gratis, man har inte offrat något förutom tid. Vi började hos Ida och blandade vindruvor, gårdschips och chilichoklad (NEW ADDICTION) med vitt vin, cider och hallonlakritsshots. Sedan skulle det passa bra att säga att vi vinglade därifrån på höga klackar, men då ljuger jag. Jag var fett snygg i lördags om jag får säga det själv. Mina converse fick nämligen hänga med ut på party tillsammans med svart tubklänning och sjalen där. Jag älskar casual.
Vidare, jag klarade uppkörningen igår. Finally. Det var på tiden, och om jag inte fixat det skulle jag förmodligen vara död och begravd nu. Jag hatar bilar, vill aldrig mer sätta mig i en. Och det passar ju bra...
Nu måste jag snart kila ut till brevlådan, klickade hem Britta perssons kill hollywood me iförrgår. Den blir nog en bra vän. För övrigt i musikväg så har jag en notering till. Ni vet Telenors(?) nya reklam där ett helt gäng sjunger Depeche Modes Enjoy the silence? Den reklamen är min favorit, speciellt när emo-tjejen på gungan sjunger. Hon får gärna spela in hela låten för min del. Åh så bra.
Update bara
CAE gick precis så dåligt som jag förväntat mig. Några pinnhål över min nivå...
Efter en vända på ett fullt espresso house åkte jag och Malin hem. Och snackade en massa skit om Bahnhof, kvällens planerade destination för min del. Puckade slampbrudar, puckade vakter, puckade tjejer i kassan, puckade 120 spänn i entrén.
Nej jag är inte särskilt pepp längre. Men jag vill inte svika mitt company, alltså planerar jag att lägga mig i sängen, lägga Gossip Girl i DVD:n (Ni skulle bli sååååå avundsjuka om ni såg alla DVD och CD-skivor jag köpt i Thailand), äta glass och fundera över vad jag vill med mitt liv ikväll. Det blir bra.
Hej!
Efter en vända på ett fullt espresso house åkte jag och Malin hem. Och snackade en massa skit om Bahnhof, kvällens planerade destination för min del. Puckade slampbrudar, puckade vakter, puckade tjejer i kassan, puckade 120 spänn i entrén.
Nej jag är inte särskilt pepp längre. Men jag vill inte svika mitt company, alltså planerar jag att lägga mig i sängen, lägga Gossip Girl i DVD:n (Ni skulle bli sååååå avundsjuka om ni såg alla DVD och CD-skivor jag köpt i Thailand), äta glass och fundera över vad jag vill med mitt liv ikväll. Det blir bra.
Hej!
1540 kronor i sjön
Imorgon ska jag skriva CAE-test. Och med tanke på ett klart IG på testprovet inför, känns det väl inte så kul. Men jag som övar mig i positivit tänkande, fokuserar inte så mycket på Word Formation, English in Use och det där tjaffset. Nej jag har kul åt reglerna istället.
1. Man får absolut inte ha med sig mat eller något som går att förtära. Utom en flaska ofärgat, okolsyrat vatten i genomskinlig oöppnad flaska. Jag blir lite matt av just den här regeln. Vad är dens syfte? Skulle jag genom en färgad vätska på något sätt kunna dopa mig eller något?
2. Penna + blyerts + suddgummi + överstrykningspenna ska medtas. Dock INGENTING annat. Absolut ingen elektronik, ska de visitera oss??
3. Man ska checka in tiom minuter innan testet. Checka in. Checka in?!
4. Man ska ta med ett adresserat förstärkt kuvert till den muntliga delen. Absolut inte ett vadderat. Men ett förstärkt. Jaha.
5. Man får inte röka under provtiden. Säger ni det.
6. Man måste be om tillstånd för att få lämna sin bänk.
Jag funderar också lite över vad de 1540 kronorna jag betalt för provet går till. Det enda jag kan tänka mig är säkerthetsvakter.
1. Man får absolut inte ha med sig mat eller något som går att förtära. Utom en flaska ofärgat, okolsyrat vatten i genomskinlig oöppnad flaska. Jag blir lite matt av just den här regeln. Vad är dens syfte? Skulle jag genom en färgad vätska på något sätt kunna dopa mig eller något?
2. Penna + blyerts + suddgummi + överstrykningspenna ska medtas. Dock INGENTING annat. Absolut ingen elektronik, ska de visitera oss??
3. Man ska checka in tiom minuter innan testet. Checka in. Checka in?!
4. Man ska ta med ett adresserat förstärkt kuvert till den muntliga delen. Absolut inte ett vadderat. Men ett förstärkt. Jaha.
5. Man får inte röka under provtiden. Säger ni det.
6. Man måste be om tillstånd för att få lämna sin bänk.
Jag funderar också lite över vad de 1540 kronorna jag betalt för provet går till. Det enda jag kan tänka mig är säkerthetsvakter.
