Sanna Nielsen. Sanna Nielsen är lite naiv va? Det måste hon vara. Jag vill skaka om henne och säga: "Nej men lilla vän, har du fortfarande inte förstått att världen snurrar också mellan melodifestivaltävlingarna"? Hon är som ett spöke. Det är tyst om henne i 10 månader, sen pang bom dyker hon upp i melodifestivalen med en ny tråkig låt, och uppträder så där sliskigt jättelycklig över att få vara med. Melodifestivalen må vara mycket, men inte allt. Hur som helst tycker jag att hennes låt är ganska bra jämnfört med annat hon kommit dragandes med. Men Sanna är den eviga förloraren, att hon skulle vinna finns inte på kartan, det vill vi inte. Hon är faktiskt skittråkig.

Nordman. För det första trodde jag att han inte fanns mer. Ryktet säger att han övervunnit något mystiskt beroende (hoppas han bondar med lilla Diamond under finalen), och nu är han,eller okej, dem tillbaka. Tydligen är Nordman inte en man, utan flera. Det där har jag alltid haft om bakfoten då. Ja nu är dem tillbaka och sjunger om pojkar som förlustat sig kring djävulens festbord. Jag gillar inte sånt där, det känns lite som killarna på min skola som springer runt i skogen med låtssasvärd och svarta kåpor och "lajvar". Låten är catchy, men på ett jättelöjligt vis. Det är rätt kul när häxan brinner. Lite kontroversiellt, säkert nån kärring som blir arg, menar jag.

Frida feat Headline. Har ni sett Hipp hipp hora? Ja klart ni har. Frida är den tjocka kompisen. Fettot. Hon är fettot 10 år senare, med nyfunnen självkänsla. Hon har funnit sig själv. Blivit en lycklig tjockis. Well. För första gången är jag rättså mållös. En tjockis i en färgglad jacka med ett lyckligt budskap och skönta rytmer i bakgrunden. Bra där.

BWO. Hur många låtar har BWO fått spelade på Rix fm? Är det 100? Säkert. Och då har de ändå inte funnits särskilt länge. BWO väljer klart kvantitet över kvalitet, det som förvånar mig är att svenska folket också gör det. BWO är den mest komersiella, tristaste konstellationen som någonsin skapats. En skallig gubbe med konstig mustach, en medelålderstant med något så töntigt som en synth, och en gudaliknande (med det INTE sagt attraktiv) ung man, som sjunger och dansar tillsammans. weeiihoohoohooo är halva grejen och det är för lätt. Antagligen hade jag på ren chansning kunnat komma på en låt i huvudet och sjunga den, innan jag ens hört den här, och ha rättså stor chans att träffa rätt. Nåja, det här är inte det sämsta de gjort, och om de hamnar i Belgrad är inte det det värsta som kan hända. Komersillet är ju bra, jag menar - se hur det gick för fina Salo förra året. Så jävla oförtjänt btw. Ola 4 life.