Idag när jag var uttråkad på jobbet tänkte jag på franska. Jag brukar göra det ibland, som för att sätta igång hjärnan och så inbillar jag mig att det är övning. Jag brukar ha låtsaskonversationer i huvudet. Konversationerna handlar om allt mellan himmel och jord och är kanske inte så jättesammanhängande.. Jag drar liksom till med det jag överhuvdtaget kan säga på franska. Idag hade jag en konversation mellan en person som bodde med en katt och en hund i Paris, och en annan som gillade att gå i matbutiken och handla grönsaker och kanske en flaska vin. De kom fram till att de borde träffas och laga mat. Kanske gå en promenad eller städa. Och att katten var hungrig och behövde kattmat, och kanske en skål med vatten.

OCH NI FÖRSTÅR INTE HUR BRA DET LÅTER I MITT HUVUD?! Jag pratar fläckfri franska, ganska snabbt också emellanåt, sådär som bara de riktiga fransmännen kan. Men så öppnar jag munnen. Och så är det kört. Varför är det så?!