Jag har faktiskt tvingat mig åtminstone halvägs upp ur apatin idag. Jag har bakat scones (TOTALT misslyckade), jag har gjort åtta sidor i mitt studentalbum (också rätt misslyckade) och jag har storstädat på mitt rum. Det var då ett jobbigt bakslag dök upp.

Den här affischen köpte jag i Paris 2006, på min sjuttonårsdag. Jag älskar den, men eftersom den verkligen inte får plats på någon vägg i mitt rum har jag rullat ihop den och lagt den i ett rör tillsammans med ett porträtt av mig som målades samma dag i Montmartre, ni vet en typisk turistgrej. Det är INTE lika vackert som affischen. Jag var iallfall tvärsäker på att jag lagt affischen där, men tydligen så hade jag inte alls gjort det. Ful-porträttet fanns där. Men inte min affisch. Jag är nästan i upplösningstillstånd, den här affischen har för fan redan en hedersplats (det är den + den rosa flamingon) i mitt blivande hem. Idag har jag verkligen vridit och vänt på vartenda föremål i mitt rum, gått igenom allt. Den är inte där.

Så nu är allt ännu lite mera tragiskt. Hoppas halva priset på drinkar på Morris kan göra mig på lite bättre humör. Om jag kommer så långt. Just nu sitter jag i morgonrock med stripigt hår och luktar svett. JAG ORKAR INTE.