Jag vände upp och ner på min väska tidigare idag. En dag försent kan man nog säga.

Förra veckan tappade lille far bort sin nyckelknippa. Klumpigt tyckte jag. Klumpigt tyckte lille far som skyllde sig själv och gick runt här hemma som en osalig ande och slet sitt hår. Han är lite paranoid min pappa, så igår bytte han ut TRE lås här hemma. Hus, tvättstuga och garage. En halv förmögenhet kostade det. Men det var det värt, sa han, för det kan ju vara så att någon synsk person hittat hans nycklar och via sitt sjätte sinne förstått att det var nycklarna till just vårt hem. Just så kan det faktiskt vara.

Så idag, när föremålen i min väska, ett efter ett lämnar väskans mörka trygghet och får möta dagens ljus, så får mysteriet med den försvunna nyckelknippan också sin lösning. I vad som måste ha varit ett mycket svagt ögonblick, har jag plockat på mig lille fars nyckelknippa i tron att den varit min. HEHEHEHE. Efter att ha insett att jag omöjligt skulle kunna förklara att nyckelknippan hittat hem, men att jag är oskyldig, fick jag berätta för min bittra farsgubbe att nycklarna varit på semester i min handväska. HEHE. Han tyckte inte att det var så lustigt. Nej.