Colonia

Så. Nu har jag lyssnat på Colonia ungefär nonstop sedan i går. Och eftersom jag saknar skolan så fruktansvärt mycket och nuförtiden förvandlar allt möjligt till ett skolarbete, så har jag givit mig på att recenssera. Jo. Helt och hållet baserat på det jag hört. Att läsa andras recenssioner först är lite fusk tycker jag. Eller, jag vet att det är det för min del. Jag påverkas mer än jag vill erkänna av creddiga SVD-tyckare... 

Så, för det första: Den största behållningen med skivan är utan tvekan Nina Perssons röst. Kanske ingen överraskning, men nu är jag helt säker på att den är sveriges bästa. Jag är helt förälskad i den. Men Nina har en talang till, som inte är att förglömma: Fan vad hon kan skriva. Texterna är nästan genomgående fascinerande och intressanta, ibland lite för intressanta... Jag erkänner villigt att jag inte fattar spår tre över huvud taget, Bear on the Beach. Lite mycket LSD-tripp där, men det är förstås fint på sitt lilla vis.

Jag tilltalas av textraderna som ger en annars återhållsam och proper text lite edge: "So let's raise our glasses to murderous asses like you", "I'm yours to knock around, I'm a little too starstruck to wanna fight", "So bring it on wars and diseases, you know that love can do you like a shotgun" De är glimten i ögat som behövs för att prettobägaren inte ska rinna över.

En annan faktor som gör texterna intressanta och framförallt proffsiga, är att de har så många dimensioner. A camp säger själva att temat för skivan (förstås) är kolonisation, eftersom orättfärdiga erövningar är något man kan applicera på mycket. Och det har de ju rätt i. Koloni-metaforerna är många: "And we're the Belgians burning in the Congo sun", "I didn't see the sleeping weed, the weed had got there first". Texterna går att tolka rent objektivt eller subjektivt eller hur du vill. De kan ha 1000 olika innebörder eftersom innebörden blir till först hos lyssnaren. Personligen måste jag applicera de orättfärdiga erövningarna på kärlek. Kanske är man radioskadad och inte mottaglig för musik med politiska budskap? Måste musik vara sockervaddiga kärlekshistorier för att beröra en? För min del känns i alla fall politik lite malplacerat i musik, det finns bättre sätt att få fram politiska budskap.

Mest av allt får Colonia mig att längta till Cardigans nästa platta. A camp känns mognare och pretentiösare än Cardigans, och jag saknar det naiva och drömmande i Cardigans texter.

Om ni inte planerar att lägga pengar på Colonia, ladda åtminstone ner skivans bästa spår:
- The Crowning
- Stronger than Jesus
- Golden Teeth and Silver Medals
- My America

Kommentarer
Postat av: Anonym

Brukar oftast vara så att det går utför artister när de byter namn osv, men efter din recension ska jag faktiskt ge a camp en chans. :) åtminstone dem låtarna du nämnde sist..

2009-01-29 @ 14:13:02
Postat av: Anonym

ska du inte ta och bli journalist kanske?

2009-02-01 @ 17:42:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0