Jag MÅSTE berätta för er om min nya roomie. Eller, han bor inte mitt rum (tack gode gud) men kryddpojkens nya roomie. Okej. för det första är han turk, vilket genast raderar ut  uttrycket "jag går till turken" (babbekiosken som till skillnad från allt annat i Nice är öppet typ dygnet runt). Vilket är synd, eftersom det var ett flitigt använt uttryck. När turken hade varit i vår läghenhet i tio minuter hade han redan droppat tre oförglömliga citat:

1. Jag ska bli läkare. Ja, det är intressant eftersom jag kommer att tjäna mycket pengar.

2. Jag läser franska för att jag redan är så bra på engelska. (det är han inte.)

3. Jag har bara ett mål här. Och det är att ha sex med så många tjejer som möjligt. Förra sommaren var jag här i 21 dagar och hade sex med 21 tjejer.

Okej. Man kan ju tro att killen är ironisk och har en lite udda humor eller så. Det har han inte. Han är stenseriös och ganska så självsäker och kaxig. Man skulle kunna tro att han inte är på riktigt. Men, tyvärr, så är han det.

Turken fattar inte att han ska köpa sin egen mat. Eftersom han tydligen är den enda som existerar i sitt eget lilla universum verkar han ta för givet att vi andra i lägenheten är anställda som hans städerskor/kockar. Kockrollen landade inte helt oväntat på kryddpojken, och där har jag min egen lilla sitcom varenda kväll. Kryddpojken lagar mat. Turken frågar: "Vad blir det ikväll"? Kryddpojken vågar inte säga ifrån, så han får faktiskt skylla sig själv.

Turken har en standarduniform, och det är en handduk runt midjan. När jag går förbi honom i köket blinkar han med ena ögat och säger "hey you". Jag vill kräkas. Turken tycker om att spela sin sinnessjuka techno på högsta volym i hela lägenheten. Turken har varit i skolan 0,5 dagar av 4 möjliga den här veckan. Han har varit ute 4 kvällar av 4 möjliga. Turken tycker om att sprida ut sina saker i hela lägenheten, inte minst i han och kryddpojkens gemensamma rum. Detta gör givetvis kryddpojken tokig. Självklart eftersom han är ett allmänt neatfreak, men allra mest för att han inte längre kan hoppa hopprep i sitt rum. Jo, kryddpojken är en seriös hopprepsfantast. Jag föreslog faktiskt att han skulle använda sitt hopprep för att göra en gräns mellan honom och turken. BARA PÅ SKÄMT, men han gjorde det. Turken ignorerar hopprepsgränsen fett mycket.  

Det låter kanske som att det är festligt i min lägenhet. Fel. De här människorna är de konstigaste jag någonsin träffat, och INTE på ett bra sätt. Tur att Emma är kvar, igår fick vi åka fallskärm och båt gratis för att en av killarna som jobbade på stället var totalt förälskad i henne. Jag var mest den fula kompisen, men vad gör det?! Jag har kul!