Erbjöd mig att gå ut med farmor Moniques hund Sweety i eftermiddag. Jag tänkte att det skulle bli en tjusig liten promenad i ett höstmulet Paris. Så jag klädde mig i min tjusigaste kappa och satte diamanthalsbandet på Sweety, och så gick vi. Och jag märkte väl ganska snart att det faktum att jag typ.. aldrig promenerat med en hund spelade in. Sweety går åt ett håll - fel håll - och kopplet blir bara längre och längre och längre. Och jag drar lite försiktigt, och så lite hårdare, men inget hjälper. Och hur hårt kan man egentligen dra utan att strypa en hund i kattstorlek? Jag vet inte. Till slut var det säkert 5 meter mellan mig och hund, och x antal fotgängare fick hoppa över kopplet som faktiskt utgjorde ett hinder över hela trottoaren. Jag ger upp. Går fram till hunden och lyfter henne i rätt färdriktning. Och så går vi. 10 meter. Sen dyker en skum man upp och ska prata med Sweety. Det tycker hon är jättespännande. Hon pratar gärna. Sen vill skum man prata med mig (baklängeshundtricket kan man nog kalla det?) Jag pratar inte jättegärna och säger att jag inte förstår och så går vi. 10 meter. Sen är Sweety nära att drunkna i en vattenpöl som dyker upp utan att jag sett den. Hon blir mycket blöt. Men sen går vi. 10 meter. Övergångsställe, det är rött men Sweety travar på ändå, jag vrålar "STOOOPP" och kastar mig ner på marken efter henne. Känner på mig att det nog inte är helt normalt ändå att behöva lyfta sin hund, två gånger under en promenad på kanske 100 meter. Grön gubbe till slut, och så går vi. Den här gången säkert 50 meter, rakt fram. Fan vad bra det går. MEN. Helt plötsligt hör jag "TU RESTES ICI!!!" bakom mig. Uppenbarligen riktat till en liten hund som kommer hoppandes, en kopia av Sweety. En kompis. OH NO. Jag reagerar med att fly, och trög som jag är tror jag att jag har hunden med mig, eftersom jag faktiskt kan gå framåt. Fel. Jag har bara kopplet med mig. Det där 5-meteravståndet igen och i slutet av kopplet, en fantastiskt nöjd Sweety med en ny vän. Det var väl strax därefter som jag tog Sweety under armen och återvände hem, utan att några behov blivit uträttade. Jag ber till gud att hon inte kissat på de orientaliska mattorna.