Hade den mest klockrena festkvällen på mycket länge igår... Det var ett rent och skärt lyckorus alltså. Jag vet att det sista jag skrev innan jag gick hemifrån var att jag skulle ta med kameran, men jag lyckades glömma den ändå... Det blev sen middag på Planet Sushi, mitt hädanefter hetaste Paristips. Det var så otroligt gott och fräscht och min nya favoriträtt är visst sjögrässallad. Ser man på.

Efter en snabb vända hemma hos Emma och Bianca tog vi taxi till VIP-room, så laddade! Det avtog bara lite när vi kom fram och folk i mängder står och trycker utanför i något som kan liknas vid kö. Vi insåg att det inte skulle bli riktigt lika lätt att slinka in som vi trott... Men vi pressade oss längst fram, stod och viftade med ögonfransarna, men såg att de bara släppte in killar. SJUKT! Det brukar väl vara tvärtom? SÅ efter kanske en kvart frågar vakten hur många vi är och vi fick komma in. Tur, tydligen var det bestämt att inga tjejer fick komma in efter tolv, bara rich kids som kunde köpa 20 flaskor skumpa...

Anledningen till att det var så packat med folk var att Bob Sinclair spelade. Jag hatar hans trudelutter. Jag tycker de är skitfåniga, så att det var just han som skulle spela struntade jag rätt fett i. MEN, I tell you, jag har en ny idol. Han var så jäääävla bra. Jag dansade som en duracellkanin i fyra timmar. Det dog inte en enda period, det var den bästa musiken någonsin och jag ville aldrig sluta dansa. Jo. Klockan sex när Bob Sinclair lämnat dj-båset. Då ville flickorna till Madam som vanligt, men mina fötter var SLUT. Så vi åkte hem, och jag somnade väl runt sju med världens fånigaste flin på läpparna.