Min mage har dödat mig hela dagen och kvällen, så jag har varit pinsamt oproduktiv! Skypat med föräldrar och även min fransman som rymt till Afrika. Läst bloggar i sammanlagt säkert tre timmar. Kokat lite te. Ätit lite chips. Slumrat till en kvart i taget. Ja ungefär så.

Och så har jag tittat på en av mina favoritfilmer, Eternal sunshine of the spotless mind. Jag älskar alltid Kate Winslet, men den här är hennes bästa.. Jag funderade på det när jag och B såg Benjamin Button för ett par veckor sedan, och blev löjligt berörda. Att det är coolt hur man kan leva sig in i en så orealistisk story och känna så starkt för karaktärerna när det som händer dem är 100% orimligt IRL. Typ att åldras baklänges och behöva deala med konsekvenserna av det - nja, tror inte det. Eller gå till en doktor och få en del av sitt minne raderat och deala med de konsekvenserna - nja, inte det heller. Men likväl så bölar man tills ögonen vill ploppa ut. Fin är den iallafall, den här filmen..