om döda djur i vägkanten


Det här är det döda djuret i vägkanten i mitt liv just nu. Ni vet, det som man vet att man inte borde titta på men MAN KAN BARA INTE LÅTA BLI. Den här boken är så jävla obehaglig! Det är självmord att sitta ensam och läsa den på ett litet vindsrum i Paris med ett psycho vägg i vägg, MEN JAG KAN BARA INTE LÅTA BLI. Läs den. Eller gör det inte.

På tal om döda djur i vägkanten! Idag fikade Ingrid och jag på Starbucks i les halles, och en bit bort sitter en uteliggare helt väck, lutad mot väggen. Så småningom kommer det poliser och försöker väcka honom, men han är verkligen borta. De slår på honom, lyser med ficklampor i ögonen men.. Ingenting.
- Han är död. konstaterar Ingrid helt lugnt.
Men eftersom poliserna bara står och hänger runt honom och inte verkar ett dugg bekymrade eller stressade, så antar jag att mannen har puls och han bara är heldäckad av ett eller annat preparat. Och det säger jag till Ingrid.
- Nej. Han är död. Det är så i Paris. Ingen bryr sig om någon sån som han dör. Har man inga pengar är det ingen som bryr sig om man dör.
Jag vet fortfarande inte vem som hade rätt, det hela slutade med att poliserna lyfte bort honom. Men alltså. hade jag varit tvärsäker på att han var död, så är det ju en big deal! Jag hade typ fått men för livet, ALLTSÅ EN DÖD MÄNNISKA BARA SÅDÄR?! Jag har tänkt på honom hela eftermiddagen. Och så Ingrid, som bara konstaterade: "Han är död". Som att det är vardagsmat att folk segnar ner på gatan och dör. Fy vad obehagligt.

Kommentarer
Postat av: Fia

Hej Anna!

Vad obehagligt det där med uteliggaren! Jag vet inte själv hur jag skulle reagerat, usch!! Kan du tänka dig om det skulle hänt hemma i Ängelholm? Det skulle bli kallabal"lik"!!



Hoppas att du inte får fööör stora men för livet och blir störd lagom tills du kommer hem. Vill ju ha tillbax våran Anna ^^

Miss you! Puss

2010-05-04 @ 14:58:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0