Skolkar från bostadsrätten till förmån för lunch i solen på Lindas balkong. Fan, får livet vara såhär skönt? Jag är arbetslös, bostadslös och på fel utbildning men kunde inte bry mig mindre i de stunder när solen lyser och jag har mina vänner. Folk säger att det är typiskt svenskar att vara deprimerade i ett halvår för att sedan vakna till liv när aprilsolen börjar värma. Kanske, men det är värt det, för fan vad härligt allt och alla blir då. Nu sjunger Veronica "vi kommer alltid ha Paris" och det känns som hon sjunger om oss. NU GÖR VI DEN HÄR HELGEN!