Jag som alltid skrutit om mitt fantastiska immunförsvar är sjuk. IGEN FUCKING IGEN. Har sovit hela dagen förutom de två timmarna jag låg på soffan på jobbet och hade ångest för att jag skulle bli tvungen att reducera antalet timmar i lönerapporten och gå hem. Och de två timmar jag låg i min egen soffa och såg Beginners med finaste fin-Melanie Laurent. Se den. Mysig. Kärlek som jag stod ut med att se på. 

Jag antar att jag är sjuk för att jag varit i Ängelholm och typ impregnerats med hat. Det är liksom kopplingen jag gör. Julen var sååå fin och bara jag fick vara i mitt hus var jag lycklig och lugn. Men ett steg utanför och jag var en olycklig sextonåring igen. Juldagen hos Linnea var dock grym. Så fint att träffa Ängelholms finaste tjejer. Årets gruppbild har vi här:
 

Sen fortsatte vi ut till stället vars namn jag aldrig mer kommer ta i min mun, så mycket ångest är det, och än mindre återvända till. SHIT VAD JAG ÄR DRAMATISK NU. Men det är så! Tror inte någon kan förstå, och det verkar säkert som att jag överdriver. Men Ängelholm för mig är ett stort ångesthål som bara växer och växer. Lättnaden jag kände när jag klev av tåget här i Malmö var rent fysisk, sjukt.