and it's hard to dance with a devil on your back so shake him off

Försöker tentaplugga på en dator som dör var femtonde minut p.g.a överhettning.. Dessutom har ljudkortet fuckat ur så jag har grav musikabstinens. Måste sätta det där försäkringsbesrägeriet som jag planerar i verket innan det är för sent. Pappa tycker att den bästa planen är att "cykla och trilla med datorn". Eh jo. För jag brukar ju cykla med min dator, och jag brukar ju trilla med min cykel.. Äh, får suga på den karamellen lite till.

London var fuckin fab, det visste vi ju att det skulle bli. Känns inte så spännande att gå igenom detaljer såhär en vecka senare, så vi skiter i det. Men jag kan ju säga att i måndags kunde jag inte röra mig. Jag fick känna på hur det är att vara invalid så att säga. Jag har aldrig haft så ont i varenda millimeter av min kropp. Antar att det var straffet för att jag plågade min kropp med bortprioritering av sömn, evighetslånga vandringar, high-heels, dans, alkohol och nästan ingen mat under hela helgen. WORTH IT!

Och så var det fredag igen ju! Det gör mig rädd. Jag borde verkligen ta det chill, och begrava näsan i Cullbergs katastrofbok "Kris och utveckling". Aldrig har jag stött på en så deprimerande och generaliserande bok. Låt mig citera lite:

"Mannens problemupplevelser kan koncentreras på den torftiga sexualiteten. Han försöker stimulera hustrun till att läsa porr som han tar hem. När problemen förstärks och det går till skilsmässa, sker den ofta under bittra former. Maken kanske skaffar sig en trist bostad i ett inackorderingsrum. Han gör inga ansträngningar att skaffa sig ett eget och trivsammare hem, ordnar det inte för sig och är tråkig tillsammans med kamraterna. Barnen drar sig undan då han småsuper och allt oftare luktar sprit. Han börjar missa jobbet, sjukskrivs och förlorar slutligen arbetet. Den sociala nedräkningen har börjat".

ALLTSÅ KOM IGEN! Och på det här sättet beskriver gubbjäveln samtliga utvecklingsfaser, helt twistade, worst-case-scenario, allmängiltiga sanningar för vad som oundvikligen händer i just den fasen i livet. Pucko.

Så.. Ni förstår att det inte känns jättelockande att spendera helgen tillsammans med planetens bittraste professor i psykiatri. Nej.

Bryter med honom NU Och drar ner på stan för kaffe med Sandy, sen reklamöl på Nöjesguidens smygläsning. PUSS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0