Jag är verkligen inne i en drömperiod för tillfället. På några dagar har jag drömt att jag blivit attackerad av en argsint kanin iklädd polotröja, fått flaskpost med ett tomt papper, surfat på en tsunamivåg, flugit som en fågel över alla parker i Paris där körsbärstträden blommade (det var ett riktigt konstverk signerat mig själv, den drömmen), ställt ut min katt i en utställning för "mindre begåvade katter", ridit på en ko som man rider på en häst (den var jävligt bångstyrig vill jag minnas), varit bästa kompis med Austin i PR (vi designade kläder tillsammans i New York) och så har jag blivit kär i drömmen. Det är konstigt det där med att bli kär i drömmar, det blir jag ibland. Sen vaknar jag och ser på personen i fråga med helt nya ögon. I en vecka eller så, sen går det över. Så för tillfället har jag en crush! Det är ballt! Fast å andra sidan endast beroende på att jag DRÖMT, bokstavligen.

Ni ser, det är rättså harmlösa drömmar jag drömmer. Tills i natt då. Jag drömde något som jag trodde var verklighet hela tiden, och det är ovanligt för att vara jag. Jag drömmer så mycket och ofta att jag i princip alltid är medveten om att jag drömmer. Jag är väl van antar jag. Men jag gillar det och brukar tänka - varför inte stanna kvar här liksom? Men inte i natt.

Jag är i en grå stad, ett riktigt jävla betonggetto. Jag går på trottoaren och upptäcker plötsligt en mörk kille en bit framför mig. Jag tycker att han kollar läskigt på mig så jag vänder och går tillbaka. Jag går in på en jätteliten sliskig liten bar och dricker öl. Alldeles själv. Sedan går jag ut och där är den mörke killen igen - med tre polare. Och de bara kastar sig på mig och drar ner mig på marken - mitt på gatan, och våldtar mig. Helt sjukt. Jag kände mig så sjukt förnedrad och hjälplös. Sen var drömmen slut och jag vaknade helt rädd, och tyckte verklugen att jag blivit våldtagen i typ 3 sekunder innan jag fattade att det var en dröm. Obehagligaste drömmen på länge det här. Jag har plockat fram min drömtydningsbok och försökt tyda det hela, men ordet våldtäkt finns inte med. Klart det inte gör, det är väl inte normalt att drömma sånt, kanske? Äsch, den boken är så jävla pretentiös.

Nu ska jag snart sova och drömma ännu mer, något trevligt i natt om jag får be. Drömmar är så jävla intressant, egentligen borde man se fram emot att sova, bara för dem. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med drömmar i framtiden - på något vänster.

Men förresten, såg ni Ugly Betty ikväll? När Amanda sjöng för Gene Simmons? Haha, jag älskar henne.