Jag tar mig friheten att inta min skepnad av korkad ytlig brud. Hon måste få lite utrymme ibland.

Nä. Ärligt. Det här är min arm. Jag har värre vimmelbildsångest ÄN NÅGONSIN FÖRRUT. Och nu tycker ni att jag är löjlig och ytlig och allt möjligt. MEN DEN HAR JU CELLULITER JU?! Kan man ens ha det på armarna?! Men ok. Jag skulle kunna leva med armen om inte resten av bilden var... OUTHÄRDLIG att se på. Jag gråter nästan när jag tänker på att halva paris partyfolk tittar på den. Vi kanske skulle kunna ge oss på en liten beskrivning, för jag dör hellre än publicerar den här: Jag är vit som ett lakan i ansiktet. Men för att kompensera har jag smetat ut lite rött läppstift runt hela käften. Jag gapar. Jag verkligen fyllegapar. Jag har en rätt hyffsad dubbelhaka. Mitt hår är gult som kiss, förrutom utväxten som utgår från en äcklig liten mittbena. Den är ju råttfärgad förstås. Och brevid mig står typ Paris tvålfagraste man. Jamen vad kul. Jackpot. Jag dör. Nu.