Sitter och dricker ett glas grönt te och knaprar på en vidrig morot. I ett fåfängt försök att vara nyttig, antar jag... Nyss hemkommen efter dagens 5 km. Fast fan. Det var onödigt, benhinneinflammation sen i lördags då jag tvingade mig till ytterligare 2 km.. Men hur otippat det än verkar så har springandet blivit värsta giftet för mig. Jag tror att det är det här de kallar att springa ifrån sina problem?

Igårkväll efter en, iochför sig supermysig middag på Torstens, gick inte mindre än tre grymt ångestframkallande grejer upp för mig. Jobbig kväll.. Men nu känns allt lite mindre tryckande. Typ: Äsch, livet går vidare.


5 månader går fort, visst?


Mer Fever Ray idag..