Jag började fatta att tatueringar inte var min grej redan när jag var typ 3 och insåg att min käre far hade haft den goda smaken att tatuera in en anka på skinkan. Men jag skulle inte vilja säga att den insikten gjort mig trångsynt. Nej, jag har ivrigt beskådat tatueringar och ställt frågan till mig själv: "Skulle jag vilja ha en sådan?" i hela mitt liv. Men alltid har svaret varit: Nej. Tills jag upptäckte Kate Moss tatuering. Ett litet litet ankare på handleden. Jag förstår att det för alla tatueringsrävar där ute framstår som totalt jättemesigt, men jag bryr mig inte. Det här hade varit jag! Det känns bra att veta det, nu ska jag bara hitta "min" symbol.