Det var längesen jag kände mig så levande som jag gör just nu, det är fantastiskt. Människorna jag omger mig med har den effekten (det sjuka är att jag räknar min granne till den skaran...). Och franska pussar på en solig uteservering, jag dör. Dock inte lika underbart när en katastrofkväll slutar med hårda ord och ett "goodbye never see you again" utanför min port. Jag har upptäckt en ny sida hos mig själv, en riktigt jävla dramaqueen är jag. Inte för att jag nödvändigtvis skapar drama, men för att jag njuter av den.

Hur som helst, den här dagen är fantastisk. Varför är det inte alltid såhär, undrar jag dessa dagar.