Skypade med mina katter idag. Puzzla blev helt psycho av att höra min röst, men Frithiof (bilden) tittade på ett inredningsprogram på tv och kunde knappast bry sig mindre. Det första jag frågar när jag pratar med mina föräldrar är om mina djur lever. Det är en mycket väsentlig fråga förstår ni. Frithiof är nämligen det gnälligaste kattskrället någonsin. Jag är nästan säker på att han har tarmvred eller något annat fel på magen (eftersom han kräks i snitt tre gånger i veckan), och att han skriker och gnäller för att han har ont. Det där är en mycket sorglig historia när jag tänker på det, men skulle jag ta honom till veterinären skulle alla mina sparpengar vara slut sen. Och så mycket gillar jag inte honom. Jävlar. Det där lät vidrigt. VI GÅR VIDARE. Jo, jag oroar mig alltså för hans liv, inte för att han har magproblem, men för att han för så mycket oväsen att pappa håller på att bli riktigt knäpp och vill avliva stackarn.

Tja. Puzzla har ett annat problem. Sen hon fick flytta till nytt hus för lite drygt en månad sen, har hon blivit inkontinent. Hon kissar inomhus varje dag. Jo. Varje. Dag. Därför riskerar även hon veterinärens dödliga spruta. Och jag kan förstå det, det går inte att ha en inkontinent katt. Tydligen stinker det i hela huset.

Som om inte detta vore nog så har min familj tillfälligt bosatt sig i ett hus precis invid skånes kanske mest trafikerade väg. En man har redan knackat på dörren och undrat om vi har en gul katt, för han hade just kört på en precis utanför huset. Det var någon annans gul katt och det visste mamma ganska omgående eftersom hon i samma stund hörde Frithiofs ständiga hulkande någonstans i bakgrunden.

Hm. Allt det här gör mig lite stressad. Min familj vill döda mina djur. Vägen utanför huset kanske inte direkt vill döda dem, men den har all makt i världen att göra det. Och här sitter jag! Och tiden rinner ut i vilket fall! När jag kommer hem i sommar har vi tre månader på oss, sen ska jag + kattskrällena (om de fortfarande är vid liv vill säga) vara ute. VART SKA VI BLI AV?!