Tott har varit i farten, igen!
Det syns tydligt att han har jobbat på dagens outfit hela morgonen. Han är klädd i randig tröja, slitna jeans och... pilotbrillor! Alltså inte solglasögon, utan vanliga brillor i värsta retromodellen. Jag vet att Tott inte har några problem med sin syn, så jag frågade syster Josephine senare vad dealen med glasögonen var. Jag antog att det var en fix idé Tott fått, med tanke på föregående Tott-bravader (en gång vägrade han att sätta på sig andra kläder än overall i 3 månader). Hon berättade att Tott suttit med henne vid datorn en dag när de surfat in på Amanda Bergs blogg och fått syn på den här bilden. Då hade Tott vrålat: - GLASÖGON! TOTT SKA OCKSÅ HA GLASÖGON! I varje vrå hade han letat, och till slut funnit de perfekta Amanda-Berg-lookalikes-brillorna. Och nu lämnar han inte huset utan dem. Josses stackars mamma skäms ögonen ur sig varje gång hon måste ta med sig honom ut. Hon är uppenbarligen inte lika uppdaterad på trendfronten som Tott. Fina Tott...
Släkten är värst
100 Höjdare
Sprit-Ullared
- Förmodligen tillräckligt för att ta död på alla danskar.
- Förmodligen tillräckligt för att fylla båda bassänger på ängelholms badhus 100 gånger om.
- Förmodligen tillräckligt för att förse Ängelholms + Helsingborgs A-lagare med rusiga drycker livet ut. Men inte riktigt.
ESC to its end
Björn Gustafsson ägde kvällen, de två minuter han fick i TV-rutan! Europa (inklusive de hjärndöda värdarna) trodde väl vi gett uppdraget att läsa upp röstresultaten till någon random kille på gatan. Han är bäst. "Hola Serbien!" Haha. Sjukt skön kontrast till alla andra länders uppspacklade brudar med stela leenden: "Hello Serbia! Hello Europe! I want to congratulate you on a faaaabulous show!"
Sverige gav tio poäng till Bosnien-Hercegovina! Då jublade jag! Det var det enda bidraget jag KÄNDE att jag VILLE rösta på, och alla jag tittade med fattade ingenting. Men se, jag hade rätt! SÅ SJUKT BRA.
Till nästa år uppmanar jag Sverige att INTE kompisrösta. Det är löjligt, eftersom det uppenbarligen bara är vi bland de nordiska länderna som fortfarande sysslar med det. Tack för femman Norge, liksom. Nej, i framtiden kör vi tolv-poängarna till Malta. Tack Malta, men varför?
Jag antar att jag måste säga något om topp3. Jag hoppades på Ukraina när man fattade att Charlotte var ute ur spelet, Ani Lorak var sjukt bra! Ryssland som vinnare känns helt okej. Ingen kul låt, alls, men hellre den än fucking Grekland som var uppe på topp en hel del. Den är på riktigt den mest enerverande och jobbiga låten jag någonsin hört. Katastrof. Varför röstar man på den?! Jag hoppas innerligt att jag inte har en sommar framför mig med den i varenda högtalare. Huuh...
Pre-prom
Här kommer lite ord som spontant dyker upp i huvudet när jag tittar på min balfrisyr:
Ailien. Kärring. Överklass-kärring. Tupé. Backslick.
Alltså allvarligt. Min frisyr är precis en sån som jag sa att jag ABSOLUT inte ville ha. Jag fattar inte hur det blev såhär?! Jag sa att jag inte ville ha något strikt, utan att det skulle se lite halvslarvigt ut. Och så gör han precis tvärtom. Det här är så långt ifrån mig jsälv man kan komma, och dessutom fult.
Förlåt Linus, din baldejt blev 60 år äldre över en natt...
Sjung dåligt - bli stark!
När jag slår på TVn så sitter det en tjej i rutan och bölar:
"Alltså jag vet ju att jag kan sjunga... Och sen bara... Vill jag visa alla det, och så kommer det inte ut som jag vill! Det är så jobbigt". Här är det tydligen så jobbigt att hon inte kan fortsätta, hon försvinner ur bild i en sekund. Sedan dyker hon upp och kläcker ur sig det oförklarliga:
"Men, i slutändan gör det mig till en starkare kvinna".
Jag borde verkligen inte återvända till TVn efter reklampausen...
Apoteket är ett litet helvete
Jag tror det är dags för en ny kategori här i bloggen, det är ju trots allt rätt mycket som kan hänvisas till som ett litet helvete, åtminstone i min värld.
I fredags var jag i Apoteket för att köpa nässpray. Så jag tar min kölapp, och märker irriterat att Arne, Gösta, Rut, Gunnel och allt annat skruttigt gammelfolk är före mig i kön. Det blir en lång väntan, nästan tjugo minuter tror jag faktiskt. Men så är det min tur, och jag annonserar mitt ärende.
"Nej du, det där har jag inte!"
Inte mer med det, jag fick vända på klacken och komma för sent till skolan igen, för ingenting. Idag traskade jag dit igen. Med månadens sista 100 lapp (och den var inte ens min egen) och inte en spänn till på fickan. Ungefär samma apotekshängare före mig i kön igen, men så blir det min tur.
"Du ska ha två!"
"Nja, alltså jag har bara pengar till ett."
"Det står att du ska ha två."
"Nja, två uttag står det väl ändå. Jag tar gärna bara ett idag. Tack."
"Jaha. Då får jag väl se om det går att ordna" säger den buttra damen och försvinner in bland hyllorna. Och förblir där i TIO MINUTER. När jag börjar få riktigt bråttom till buss och grejor kommer hon tillbaka och säger att det var förstås inga problem.
Bra. Då ska jag bara betala för mig då då.
"104 kronor tack"
"104?!?!?!??!??!?!?!?"
Jag trodde att hon skojade. För det första - 104 kronor för ett nässpray?! Och för det andra vad är 104 kronor för jävla pris? Det finns något som heter typ 99 kronor, möjligtvis 100 jämt men ALDRIG 104. Och för det tredje - vad hände med solidariteten? Hur svårt är det att runda ner ett så ologiskt tal som 104? Och för det fjärde, här trodde jag jag skulle få minst 50 spänn över på min hundring! Faktum är att jag hade tillbringat tiden i kön med att fantisera om vad för något trevligt jag kunde göra för den.
Men jag håvar upp kortet och tänker att fyra ynka slantar är det väl kvar på det, även om det är tömt i övrigt?
Tanten försöker två gånger innan hon generat mumlar:
"Ehhmm.. Det finns nog.. Inga pengar på kortet!"
JÄVLIGT stressad och frustrerad rusar jag upp till mammas jobb en trappa upp. In i personalrummet där hennes kollega undrande tittar på mig när jag slänger innehållet i mammas väska runt om kring mig på golvet. Plånboken. Inte en spänn. Desperat tittar jag på kollegan.
"Har du fyra kronor?"
Så hon öppnar plånboken och ger mig de värdefullaste fyra kronorna i mitt liv.
Jag har gjort en uträkning på hur lång tid det tog för mig att få tag på det här nässprayet. För det fick jag till slut. Så låt se.
Läkarbesök = ca 30 minuter inklusive väntetid.
Apoteksbesök 1 = ca 20 minuter.
Apoteksbesök 2 = ca 30 minuter.
Det är därför jag tycker att apoteket är ett litet helvete.
Lite borta från verkligheten...
Och alla avsnitt med Katreen har jag nu sett fyra gånger var. Hon är sjuk.
"Vilka tycker du mest synd om, bögarna eller de som är celebral parantes?"
Och så Eurovision-bidragen, där ska jag vara ärlig och säga att jag inte orkat med varenda ett. Mycket skit i den där tävlingen, trots allt.
Det värsta är att jag har 5 gigantiska skoluppgifter kvar innan jag får ta studenten, som jag borde ta tag i. Men det råder någon slags handlingsförlmaning i min hjärna, skolan känns rättså avlägsen.
Äsch, nu tänker jag kolla finalen i Top Model.
Facebook är ett litet helvete
Såhär!
Jag spydde hat över facebook för några månader sedan. Men så insåg jag att jag inte fattade vad det handlade om, så jag gav med mig och skaffade ett jävla konto. Nu fattar jag, och efter typ 2 månaders medlemskap är det kanske dags för utvärdering.
Och rubriken säger väl egentligen allt. Facebook är ett litete helvete som jag kan bli så jävla trött på. Vad jag har mest problem med är alla bilder. Hela tiden får jag gå in och "taga av" mig själv på bilder. JAG VILL INTE BLI TAGAD, ska det vara så svårt att förstå? Alltså jag har kanske en överdriven paranoia angående det här. Men jag tänker inte få sparken för att min knubbige lille chef sitter och söker på mig, och vips. Där var visst en bild på Anna där hon spyr i en plastpåse. Typ. För nej, just en sån bild finns inte. Men ni förstår principen. Och sedan får jag bittert medge att jag är så pass ytlig att jag inte är helt kompis med tanken på att folk tagar mig på bilder där jag är allmänt ful. Det kan få ödesdigra konsekvenser. Säg jag har ett ragg. Så får han syn på en bild på mig på facebook där jag har dubbelhaka. NEJ NEJ NEJ.
Men varför förstår ni som lägger upp de här bilderna inte det själva? Men fine. Ska vi ha det på den nivån så har jag jättemånga fina bilder i arkivet. MOHAHAHAHA.
Jag känner mig så mogen nu.
Antagligen är jag såhär obehagligt bitter för att jag är den på hela facebook som har minst vänner. Ursäkta mig så jävla mycket för att jag inte är bundis 4326 personer.
Låt mig citera hon i Vänner-avsnittet där Chandler får gå på föreläsning helt ensam när resten av gänget är på Joeys coola kändisfest:
WHY DONT YOU LIKE ME?!
Vi är på samma våglängd, känner jag.
Hej!
Tantskräck
Gamla människor är så konstiga. Jag vill aldrig bli gammal just därför. Uppenbarligen händer det något obehagligt med hjärnan när man blir sjuttio eller så, för jag vägrar tro att alla dessa människor alltid varit creepy.
Idag satt jag som bäst på Espresso House med Josse och tryckte i mig cheesecake, när en pytteliten tant kommer förbi utanför med sin rolater. "ehhh.. Anna!" säger Josse efter typ 5 sekunder. Jag vänder mig mot fönsterrutan och håller på att hosta upp cheesecaken när jag ser att den lilla damen har stannat och i princip står med näsan upptryckt mot rutan och vråååålstirrar på mig. Hon stod kvar en stund till, sedan fick hon något dött i blicken och gick vidare. Kusligt.
Eller tanten i svart täckjacka i skälderviken som alltid hoppar rundor som om hon hade myror i byxorna. och innanför tröjan. och i nacken. och i håret. och i skorna. Hon är väldigt obehaglig.
Det värsta är ändå att möta en gammal människa på en tom gata. Så fort man dyker upp i deras synfält ser man hur de tänker: "Nu är det kört". De drar väskan så hårt intill sig de bara kan. Vissa vänder på klacken och går så fort de förmår åt motsatt håll, så att det känns som att man jagar dem. Vissa kniper ihop ögonen och hoppas att de inte syns. Men de flesta gör sitt bästa och fösöker passera en med livet i behåll. Man ser hur skräcken fullkomligt lyser i deras ögon. Min slutsats är att gamla läser för mycket tidningar. Snacka med vilken gamling som helst. De pekar ut oss unga som våldsbrottslingar allihopa. Jag är rättså trött på det. Jag känner mig så skyldig när en tant blir sådär livrädd för mig.
Drömmar
Ni ser, det är rättså harmlösa drömmar jag drömmer. Tills i natt då. Jag drömde något som jag trodde var verklighet hela tiden, och det är ovanligt för att vara jag. Jag drömmer så mycket och ofta att jag i princip alltid är medveten om att jag drömmer. Jag är väl van antar jag. Men jag gillar det och brukar tänka - varför inte stanna kvar här liksom? Men inte i natt.
Jag är i en grå stad, ett riktigt jävla betonggetto. Jag går på trottoaren och upptäcker plötsligt en mörk kille en bit framför mig. Jag tycker att han kollar läskigt på mig så jag vänder och går tillbaka. Jag går in på en jätteliten sliskig liten bar och dricker öl. Alldeles själv. Sedan går jag ut och där är den mörke killen igen - med tre polare. Och de bara kastar sig på mig och drar ner mig på marken - mitt på gatan, och våldtar mig. Helt sjukt. Jag kände mig så sjukt förnedrad och hjälplös. Sen var drömmen slut och jag vaknade helt rädd, och tyckte verklugen att jag blivit våldtagen i typ 3 sekunder innan jag fattade att det var en dröm. Obehagligaste drömmen på länge det här. Jag har plockat fram min drömtydningsbok och försökt tyda det hela, men ordet våldtäkt finns inte med. Klart det inte gör, det är väl inte normalt att drömma sånt, kanske? Äsch, den boken är så jävla pretentiös.
Nu ska jag snart sova och drömma ännu mer, något trevligt i natt om jag får be. Drömmar är så jävla intressant, egentligen borde man se fram emot att sova, bara för dem. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med drömmar i framtiden - på något vänster.
Men förresten, såg ni Ugly Betty ikväll? När Amanda sjöng för Gene Simmons? Haha, jag älskar henne.
Studentlängtan...
Vi spelade vår osynliga teater idag, eller Ida, Kia, Sara och Boppa gjorde. De hade sina gipsmasker på sig och stod statyer på stan. Jag och Amelie observerade på en bänk. Det var himla kul att se folks reaktioner, de två sötaste var en tant som förvånat utbrast: "Inte påskkärringar NU väl?!", och en gubbe som blev så rädd att han hoppade en halvmeter ut i gatan. NST kom förbi och plåtade, så imorgon hamnar kalaset i tidningen. Det gillar vi.
I Allers nr26 sportar jag strandväskor, för de som vill veta. Jag kanske säger för mycket nu... Har nämligen inte själv sett bilderna. Well, well.
jag har visst en diagnos
Du har fått fyra poäng eller mer. Det kan innebära att du har vuxen-adhd. Du kan vända dig till din läkare eller annan specialist för utredning.
Ajajaj då.
Tjuvlyssnat
Söt farbror: Hallå? Kan någon hjälpa mig och min fru! Hon vill köpa tröjor!
Expiditen följer med gubben tillbaka till tanten som står och drar lite försiktigt i tröjklänningarna i AA-stil.
Söt farbror: Vad säger du? Vill du ha en sådan? Vad är det för storlek?
Söta farbrorn håller upp tröjklänningen mot lilla tanten som ser nöjd och glad ut.
Expedit: Det är en small, men hon kanske vill ha en medium...
Söt farbror: Vad säger du? Jag tycker den ser ut att passa utmärkt.
Expedit: Jo.. Det är ju iochförsig mycket stretch.
Söt farbror: Stretch ja, vi tar nog den här då.
Han vrider och vänder på den, och snart upptäcker han det gråa larmet som sitter längst ner där bak på klänningen. Han synar det noga.
Söt farbror: Men det här då, vad är det? En brosch?
På H&m var det crowded idag. Där utförde jag tjuvlyssning nummer två. Två tjejer med utländskt ursprung och lite brytning, står och drar i ett rääääätt så slampigt linne.
Tjej 1: Alltså shiiiit, detta är bara så fint.
Tjej 2: Skojar du? Asså jag kolla på det förra veckan, och så du vet Shpresa, hon har ett sånt liksom!
Tjej 1: Mmm det här linnet är typ värsta albanska grejen...
Åh, det är oligt att tjuvlyssna.
Tuttis gillar Mojjen
Ha en underbar dag på jobbet Mojjen!
Jag älskar dig, din Tuttis.
Alltså jag är inte rätt person att snacka, jag har noll förståelse för kärlek och förälskelse och allt sånt sött och gulligt. Men det här gör mig lite obehaglig till mods va...
Jag får obehagliga bilder i huvudet. Tuttis matar Mojjen. Tuttis hjälper Mojjen att gå på toaletten. Tuttis håller Mojjens hand, alltid. Tuttis handlar Mojjens kläder. Tuttis svarar, fast Mojjen fick frågan. Mojjen sitter på tåget, på väg till jobbet, äntligen fri från Tuttis. Tror han ja, men så plockar han upp Metro och läser en hälsning från Tuttis.
Break free, Mojjen!
Osynlig teater!
1. Duka upp en picknick mitt på storgatan. Man har med sig en filt, en bulle, en termos, en mugg, och sist men inte minst: en krukväxt (uppdrag för kaktusen Karim kanske?) och en fotoram med en bild på någon man håller kär, lite sällskap sådär. Sedan sitter man där på sin filt, mitt i gatan och njuter av.. livet.
2. Lite lattjo med bankomaten fanns det också planer på. Vi tänkte på den nya Forex-reklamen, att man letar efter tjejen i automaten. Typ står och knackar och bankar, och frågar folk i kön om det inte brukar sitta folk i automaterna och typ hålla kaffemuggen medans man tar ut pengar. Lite sådär.
3. Leka krig i stan. Man är ett gäng på 7-8 pers, som spionerar p varandra och skjuter lite emellanåt, och så arbetar man sig storgatan upp på det viset. Inte så lite psycho.
4. Klä ut sig till prostituerad och stå på storgatan och se lite allmänt "hootchy" ut.
5. Ta med sig en bandspelare ut på stortorget, dra igång en väl vald dänga och köra igång med sång och dans.
Det är nästan bud på att åka in till Helsingborg och göra några av de här grejorna. Vi kom fram till att det inte funkar att göra det i Ängelholm, om man inte vill ha psycho-stämpel för evigt. Det går ju för fan inte ens att gå på storgatan utan att stöta på någon man känner. Jag är trött på det där. Kan folk hålla sig inomhus så att jag slipper en massa pinsamma sociala konfrontationer. Hela tiden.
Min käraste ägodel
Den här boken var min mammas på åttiotalet någongång. När jag var tolv läste jag den för första gången, mest för att den var rosa och "hon på framsidan var cool".
Alltså allvarligt, det är den mest gripande bok jag någonsin läst, och nu har jag läst den 5 gånger. Den ramlar i sönder, hela ryggen är fulltejpad, men det hjälper inte längre. Nu ska jag läsa den en sjätte gång inför en analysuppgift i psykologin. Fina boken. Den ska följa mig livet ut, inte för att den är ett litterärt mästerverk, utanför att den påverkade mig så starkt. Jag har så mycket minnen med den här boken, ska ni veta.
Beach 2008 börjar nu!
Oavsett om regnet vräker ner nu så ska jag fotas i strandklänning och vind i håret, på stranden på söndag. Jobbet är för Allers som vanligt och det är bra extrapengar men allvarligt. DET REGNAR OCH ÄR 5 PLUS. Ett annat jobb var på Lilla Ro med en kopp te i handen på en blommig stolsdyna, låter mycket gemytligare i mina öron. Men som sagt, det var mer snack om stranden...
Här sitter jag
Jag har sällan huvudvärk, men när jag får det blir jag kallsvettig och torr i munnen och allt annat ångestrelaterat.
Ibland när jag har huvudvärk ser jag framför mig hur min hjärna är alldeles svart och rutten.
Ibland ser jag framför mig hur de där vita labyrintvägarna vecklar upp sig och slår knut på sig själva.
Det kan också vara så att min hjärna ser helt normal ut, men behöver aktiveras. Skola nu...
