Ok. Jag vill färga mitt hår rött. Är det någon som vill ge mig bra skäl att låta bli SÅ UT MED SPRÅKET, jag letar desperat anledningar att låta bli nämligen. "Du kommer ångra dig" är så jävla bra, men den tycks liksom inte tillräcklig. Jag har tänkt på saken i hela tre dagar, jag tycker det är en lagom betänketid. Det hela började med att jag ville färga brunt. Men.. Been there done that, det är snyggt. Men trist. Rött dock, åh. Ja. Rött. Och oroa inte er, jag vet precis exakt hur jag vill ha det. En bild ska jag plocka med, och fixar han inte det, så gör jag det inte. Vill inte ha sådär trashigt lila/rött och inte heller sådär morotsrött. Nej. Öh. Uh. Brunrött fast mer mot rött än brunt. Är ni med? Jag tänker Nina Persson på tiden hon körde rött hår. Hittar ingen bild. Nej. Måste få detta ur skallen på något vänster nu.. Det kan ju gå illa för fan.

Igår när jag använt mitt kort för typ fjärde gången den dagen sa jag: Nu har jag 100 spänn kvar på kortet. Och då har jag inte kollat mitt slado på minst en vecka. Det var alltså en ren gissning, som lät rimlig.

99,92. Alltså kan man komma närmre? Det är vid sånna tillfällen (samt när jag vet vad klockan är utan att kolla, och när jag vet vilka bondhustru-kandidater bönderna i Bonde söker fru ska välja innan de valt) som jag blir helt säker på att jag måste vara SYNSK.

Idag är jag lite sådär halvgnällig.

Först.

Det känns inte okej att vakna av att hagel smattrar på rutan, när jag och K hade bestämt oss för morgonpromenad. Det blir inte bättre av att jag tittar bort över hallandsåsen, och ser så mycket solsken att det sticker i ögonen. In other words - hade jag varit på jobbet idag hade det varit sol.

Sen.

Det känns inte okej att jag har fått mjölkmage. Såhär. Jag har inte druckit mjölk på ungefär tio år, för det är rätt snuskigt att dricka något som funnits inuti ett djurs mage, det är det faktiskt. (Här kan man ju tycka att det är ännu snuskigare att äta ett djur, vilket jag inte har några invändningar mot. Men såhär är det: Jag vägrar att ens diskutera att bli vegetarian. Kött är 50% av min kost. Utan det ruttnar jag. I NEED MY MEAT. Punkt.) Men sedan jag kollade på Clockwork Orange sist har jag fått en knäpp och börjat dricka åtminstone tre glas mjölk om dagen. Vilket ar lett till konstant magknip, och det håller inte. Det är liksom inte värt det. Igår testade jag laktosfri mjölk, men det gör jag inte om. Uhhääää. Slut på mjölk!

Uh. Jag var hos doktorn idag. Hon tömde mig på en jävla massa blod vill jag lova. Fyra jätterör. Tillslut slutade det till och med rinna: "Ojdå, var där inte mer?" Kul. Jättekul.

I övrigt, mitt blodtryck var megalågt. Inget nytt. Nytt var dock att jag blivit en centimeter längre. Hur fan då liksom?! Och att jag gått ner tre kilo det senaste halvåret? Jag bara stirrade på siffrorna, det är helt osannolikt. Mitt bmi är 17,3 nu och jag blir faktiskt ganska orolig här. Doktorn också. Värsta utfrågningen om mina matvanor, och jag bara: "Alltså jag äter jätteonyttigt. Och jätteofta. Alldeles för mycket." Typiskt sånt som folk med ätstörningar säger, men det är ju hur sant som helst. Problemet ligger väl i att jag inte motionerar och därför inte har några muskler över huvud taget. Muskler is the solution, men jag ORKAR inte. Äh. Ska ge mig ut på en halvambitiös powerwalk om en stund...

Åh de senaste dagrana har varit de underligaste på mycket länge. Känns som att jag är fast i någon slags bubbla med en massa funderingar jag inte ens vet om jag har rätt att ha. Åh, luddigt det där. Jag kan bara hoppas att allt löser sig till det bästa så småningom.

I eftermiddgas när jag powernapade drömmde jag den sjukaste drömmen någonsin. Jag satt på en båt, som gick så jävla fort över Öresund. Det blåste sjukt mycket och jag frös. Jag hade på mig mina wesc-lurar och jag lyssnar på the knife. Det var verkligen the knife, det som var weird var att låten inte finns. Alltså. När jag vaknade kunde jag sjunga den. Det var den bästa knife-låten jag någonsin hört. Och texten sen, den passade perfekt in på allt jag känner just nu. Så sjukt creepy, men ändå fint på något vis. Jag undrar om jag kanske har en latent förmåga att skriva musik. Jag tror jag tar kontakt med syskonen Dreijer redan imorgon...

Jag ber så mycket om ursäkt för frånvaron, men jag är i en oroväckande obalans för tillfället. Det känns som att något stort har hänt, och att jag behöver bearbeta det. Problemet är att jag inte vet vad det stora som hänt är. De senaste dagarna har jag inte vågat mig utanför husets väggar mer än för jobb och en 4-timmars sittning igår eftermiddag på Morris. Nej jag håller mig under täcket. Eller framför datorn. Eller TV:n. Ibland får jag en out-of-body-experience och vet inte om jag ska gråta eller skratta. Jag är en mycket tragisk liten varelse för tillfället. Blek är jag också. Men det skyller jag på den svenska sommaren, för hade solen skinit hade jag åtminstone hållt till i trädgården. I förrgår hade jag TRE sjukt spännande grejer på gång, och nu blir INTE EN ENDA av. Åh. Någon måste hjälpa mig. Det enda jag har lust med är att göra av med pengar. I veckan väntas en hel rad internetbeställda produkter till min dörr. För någon timme sedan fick jag ett ryck och brände 650 spänn på Sex and the city-boxen. 2583 minuter mindre att slå ihjäl, tänkte jag och slog till. Innan dess har jag klickat hem smink från YSL, Lancome och Clinique. Mycket bra priser på Donnabeauty.se, kan jag tala om, för att slänga in ett modebloggigt tips mitt i misären liksom. Misären som jag nu hade tänkt att återgå till. Vi ses igen. Kanske.