Min bror i peruk
En Pelekabild som inte finns med på hemsidan.
Jag tror jag gillar den för att den inte ser ut som jag.
Det obehagliga är att ju mer jag tittar på den, ju mer tänker jag på att det ser ut som min bror.
Min bror i peruk.
Äsch, jag gillart ändå.
En Rudolf med glittrig mule
Julpyntsrenen känns inte så julig längre... Han får nog stanna året om.
1 2 3 4 no I want more
Jag har ett gäng låtar som jag alltid återvänder till, som aldrig kommer kännas sönderlyssnade. Jag antar att det är för att man fyllt dem med så mycket minnen och betydelse att de blivit mer än bara musik. Det här är en sådan. Jag kan bli alldeles yr när jag hör den. Kanske för att Maja Ivarsson är snyggast i hela världen i och för sig. Men inte bara.
The sounds - Rock n' roll
Tjusigt värre
Aftonbladet ska börja sälja Hitchcockfilmer med tidningen för 69 kronor. Skitbra säger jag. Jag tänker köpa Rear Window. 10 december tror jag bestämt att det var. Kolla fint!
Retro retro retro
Visste ni att jag har en dymo?!
Nej, inte jag heller.
Inte klokt vad man kan hitta i gömmorna om man bara letar lite.
Jag vill skriva en bok på dymotejp, vad tror ni om det?
Jag tror det hade blivit galet snyggt om inte annat.
I love my shoes and I really wish I could give them some space
Puh. Idag har det varit städdag på hög nivå. Varenda litet hörn är dammfritt. Varenda sko är numera samlad på en plats - skohyllan, istället för att stå utspridda överallt som "prydnader". Jag tycker så synd om dem när de måste stå sådär, men jag har verkligen ingen lösning på problemet. Det finns inte mer space. Under hyllan stod alla mina stövlar föut, men de rensade jag ut idag. Sex par. Jag är ju ingen stövelmänniska. Så tänkte jag. Det finns inga stövlar jag någonsin älskat förutom de jag köpte av knarkarkärringen i Helsingör, men de är för små. Säljer dem på Tradera istället, marknadsför dem som vintage. Det brukar få alla fashinoistas att plocka fram Visa-kortet. Fint så.
Jag vill också vara med!
Såhär såg det ut på Eniro:
Och såhär på Hitta:
| Personer: 0 Visa på karta | Företag: 0 Visa på karta | |
| Din sökning gav inga träffar bland personer. |
Och jag blir lite oroad, det blir jag. Finns inte alla människor med på eniro och hitta? Är det inte lite som ett folkbokföringsregister light? Och vad har jag gjort eller inte gjort för att inte få vara med?
FINNS JAG ÖVER HUVUD TAGET ELLER?! Vad ska folk tro? Jag säger mitt namn. De får för sig att söka på det, och så FINNS det inte. Då tror dem ju att jag ljugit. Att jag hittat på mig själv eller något.
Jag vill vara med.. En vänlig själ, hjälp mig?
Vanligt snor och hjärnsnor
Minns ni den där reklamen med mannen som står med näsan över ångbad och säger typ: "Och ni kvinnor klagar över att föda barn". Nej, att en man som är förkyld tror att han är döende och att ingen annan någonsin lidit som honom är sannerligen ingen myt. Jag har en i huset och han är MISERABEL. På hela dagen har han inte rört sig en millimeter. Han har ätit ett äpple, en påse halstabletter och druckit 3 koppar te (som JAG kokat). Jag skulle ju inte bli sådär jätteförvånad om nästa steg är snack om att ta livet av sig, för såhär kan man ju inte ha det. Helt utslagen med andra ord. Herregud. Helt utslagen blir man när man är matförgiftad, eller möjligtvis om man har migrän och inte kan se någonting. Men en förkylning. Är man förkyld utrustar man sig med ipren, näsdukar, nässpray och en varm halsduk. Sen går man till jobbet!
(Jag vill gärna tillägga att skolan inte räknas som jobbet. För på den punkten erkänner jag mig skyldig, jag brukade stanna hemma för en minuts huvudvärk på morgonkvisten. Men har man ett jobb avstår man inte från en dagslön för att ligga hemma och snora, det gör man bara inte).
På tal om snor! Har jag berättat det här? Det kan hända, men vi kör igen isåfall. Jag läste en gång om en tant som slagit i huvudet ganska rejält och fått hjärnskakning och sådär. Efter det var hon konstant snorig i någon månad, näsan slutade inte rinna. Hon snöt och hon snöt. Sen dog hon. För i den där smällen hade det bildats en spricka i skallbenet som doktorn missat, och genom den så hade hennes hjärnsubstans sipprat ut. Milliliter för milliliter... (Jag vill gärna tro på det här, så jag ber alla smartasses låta bli att lämna kommentarer i stil med: "Det är helt omöjligt". Nej det är det inte. I min värld är det inte.)
Nog om snor. Ikväll ska jag se Bond. Är den bra? Någon som vet?
...Och finhångel
Fulhångel!
Okej. Det här är framsidan till en broschyr som handlar om sex och samlevnad. En såndär man delar ut i skolan till trettonåringarna. Det är väl när man är tretton ungefär som hormonerna börjar flöda och de vuxna tänker att nu måste vi gå in med det starka artilleriet för att tonårshormonerna inte ska leda till förödande konsekvenser.
Jag tittar på bilden. Och kommer fram till att det är något av det osexigaste jag någonsin sett. På rak arm stör jag mig på inte mindre än fem saker:
1. De tungrullande tu ser ut att vara medelålders. Varför?
2. Tejens frisyr. Permanent gone bad...
3. Tjejens hållning.
4. Slitningarna i baken på killens MANCHESTERbrallor. Mmmm...
5. Killens vita strumpor i ett par skor som helt klart ser ut att tillhöra en tjej.
Nej. Man blir ju inte sådär jättesugen på att ligga. Men så tänker jag, det måste ju vara det som är meningen! Broschyren ska avskräcka ungdomar från sex så att tanterna på ungdomstagningen slipper bekämpa all kondylom, klamydia och gonorré. Kan funka...
Om en månad är det julafton...
BLÅJEANS
Bland annat hann jag med en sväng inom Väla igår med Sofie och Jonna. Bestämde mig för att hitta jeans. Använder det sällan, men i tio minus funkar bara inte strumpbyxor. Så jag tänkte som jag alltid gör när jag ska köpa jeans, att jag ska ge mig på någon annorlunda modell. Typ vida, baggy, hög midja eller kanske lite bootcut. Men sanning att säga: Stuprörsjeansen är de enda jenasen som sen hot ut på galjen. Alltså var det bara en sån modell jag kände för att prova. Crappy bild, men dem är megasnygga. Älskar tvätten och slitningarna.
Funderar också på hur ormiligt det känns att köpa dyra jeans nuförtiden. Förr när man köpte jeans la man undan 1500 spänn och visste att det var det dem kostade. För det första fanns ju inte lågpris-jeans-märken som cheap monday och monki. Dessutom la inte h&m och andra kedjor särskilt mycket krut på sina jeansmodeller. Det var liksom inget att ha. För det andra var jeansmärket utan tvekan det första man spanade in när man såg en rumpa... Fånigt. Men för min del har märkeshysterin helt lag sig nu. Det enda skälet jag kan komma på att köpa ett par dyra jeans är för den bättre kvalitetens skull. Och i svaga ögonblick kan jag bli sugen på ett par riktigt schyssta Levis, dem känns klassiska. Men som sagt, jag använder jeans så lite att de knappast riskerar att slitas ut, och av samma skäl känns det dumt att lägga 1500 spänn. Nej, H&M för trehundranittioåtta spänn är super tycker jag.
Ikväll tänker jag bannemig inte missa Färjan.
Fanet Kerstins reaktion när hon får träffa idolen Lill Lindfors är obetalbar: "Gamla kärringen!" Eller.. Det kanske är Lill Lindfors reaktion som är obetalbar, jag vet inte.
Fezt
Äh, godnatt eller så. Ikväll blir det fest på riktigt.
K, U and me
Igår var vi hos Martina på inflyttningsfest. Det var fint.
Nice would be nice
Mina sommarplaner innefattar franskastudier i Nice. Nice är nice! Bilderna nedan är från år 2000 när jag var där med min familj. Vi bodde 9 pers i en lägenhet, högst upp i ett hyreshus, invaderat av kackerlackor. Köket var tre kvadratmeter, de andra rummen några till, men inte många. Det enda som var något att hurra för var vår balkong, med utsikt över både staden och havet. Där brukade jag stå och titta ner på människorna som skyndade förbi på gatan. Jag brukade spotta och räkna antalet sekunder innan det nådde marken. Åtta sekunder tog det. Jag slutade med dessa experiment en dag när jag råkade spotta en dam i håret. En annan dag jagade en psyksjuk man som bodde i lägenheten under våran, mig uppför trapporna. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Alla andra dagar gick jag och köpte syltmunkar i boulangeriet mittemot vårt hus. Jag saknade dem desperat i tre veckor efter att vi åkt hem. På kvällarna gick vi alltid samma promenad genom stan och blev kompisar med en afrikansk man som sålde trädjur. Han pratade svenska och sa att han älskade Trollhättan. Till slut köpte mamma en ful trägiraff som hon hatade av honom. Då kände hon sig lurad och vägrade att prata mer med honom. Längre fram på gatan, precis utanför Haägen Daz där jag jämt hängde, stod en man med en enorm gul majsorm. Jag vågade mig närmre och närmre och sista kvällen var det så nära att jag hade den på mina axlar. Men jag tänkte: "Imorgon"! Och så minns jag att vi åkte hem efter tio dagar fast vi skulle stannat i fjorton. Det var den morgonen som mamma vaknat med en kackerlacka mellan sina lakan. Så det blev ingen rendez-vous med majsormen. Tur. Jag är rädd att jag i dagsläget fått grym ångest av det minnet. 
Varje kväll stod vi på strandpromenaden och önskade att vi bodde på Negresco. Mamma önskade att hon vågade gå in och sätta sig i baren och dricka ett glas vin. Och Sara berättade att hon minsann varit där. På efterfest med en däckad Nick Nolte.
Balkongen var i praktiken inte en balkong, utan två. Gissa om jag hade tvångstankar om att jag skulle klättra från den ena till den andra...
Alla utom mamma & Sara. Tessan, i mitten på vänster sida jobbade på Haägen Daz, och hon bjöd på glass varje kväll!
På antikmarknad.
Varje dag, ungefär klockan tre kom en gigantisk våg som nådde säkert 12 meter upp på stranden. En dag när den kom låg jag och sov och blev helt översköljd. Efter det gick jag hem från stranden varje dag kolckan två.
Foodelicious!
Har upptäckt något nytt. Lite oroväckande. Ni vet, vissa människor stillar ångest med att äta. Jag är inte riktigt där än. Däremot har jag nog fanimej nått ett potentiellt förstadie. Jag stillar min ångest i mataffärer. Jag kan helt seriöst längta efter att få åka till mataffären. Inte efter det som finns att köpa i mataffären. Nej, vissa gånger när jag pallrat mig dit går jag tomhänt därifrån. Jag behöver ju egentligen inget. Lagom pinsamt att smita förbi i kassan utan att ha något att betala för. Nåja. Jag undrar vad det är som dragit in mig i mataffärsträsket. Det börjar kännas lite akward, jag menar.. Skulle jag få välja skulle jag traska omkring bland hyllorna och leta upp sällsynta varor som man inte ens visste existerade (därför är de välsorterade matbutikerna det allra bästa, Citygross makes my day eller något), jämföra priser och vrida och vända i timmar. Men om jag verkligen gjorde det, skulle det bli så obehagligt tydligt att det inte står helt rätt uppe i huvudet mitt. Därför gör jag inte det. Jag drar min gräns på 15 minuter. Sen lägger jag benen på ryggen.
Mitt bästa mataffärs-minne var när jag och Becci skulle handla mat i NYC. HEAVEN! Verkligen. Inte affären i sig, den var mest ett hål i väggen och förrutom en enorm kyl fylld med Ben & Jerry-sorter som vi inte hört knystas om här i Sverige var det inte en särsklit imponerande affär. Men vad gör det när man aldrig utforskat någon annan amerikansk mataffär? Jag ville ha allt. Allt allt allt. Och det bästa? Att det fick jag nästan! Becci hade inte sådär jättemycket respekt för familjen Douglas kreditkort... Men det slutar inte där. Det bästa var när vi hade handlat klart och packat ner allt i påsar (Inte sånadär bruna, sjukt opraktiska pappåsar som de alltid bär sin mat i i ameriskanska filmer, och så sticker det ut en purjolök och ett knippe bananer så man ska fatta att det är matvaror. Whatever, det hade jag hoppats på), så packar Becci ner påsarna i vagnen. "Men" säger jag, "Du kan väl inte ta med dig vagnen hem?!" Becci förklarar att här kör alla Home Delivery. Okej. Så hon låter vagnen stå och så går vi hem. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Men så äntligen, efter en timmes väntan ringer en liten liten man som inte pratar engelska på dörren. Och döm av min förvåning när han rullar in hela vagnen i lägenheten. Alltså. Han har kört typ 5 kvarter, kullerstenstrottoar med matvagnen framför sig. Stackars liten, jag blev nästan tårögd. Men Home Delivery ska det vara. Det hade ju inte alls gått fortare om Becci och jag burit kassarna från affären själva (och sluppit se vår Ben & Jerry förvandlas till en kräkig sörja...) Nejnej.
Becci vid köttdisken!
Socker min vän
Hej.
Lussekatter, glögg, tomtebloss, glitter och juleljus
Äsch, syftet med det här inlägget var ett tips: Julstämning på Sofiero till helgen. Åk dit! Det finns inget bättre sätt att komma i rätt stämning. Tänk Fanny och Alexander. Så fint är det nästan. Ett annat helgmission är Lilla Ro, som med stor sannolikhet har börjat julpynta. Ska dessutom hämta mina bilder på cd-skiva, ska bli så kul att se alla! En sak till som är sjukt bra med julen är att Lotta och Becci kommer hem från USA! Jag är så glad för det! Om en månad är dem hemma! Sjukt.
PUSS!
Apkärlek
Verkligen överraskande att jag inte kunde låta bli att köpa den där sabla Anna Terheim-skivan ändå... Det är ju långt till jul! Jag behöver en ny music-addiction redan nu ju.
Kärlek till apan på omslaget. Det gör fortfarande lite ont i mitt hjärta när jag ser en shimpans... Orsakat av ett Thailand-minne som är allt för sorgligt och jobbigt att skriva om här. Här är vi lättsamma.
Bra fredag ändå
Nu borde jag gå och lägga mig kan man tycka. Men smålullig som jag är, tänker jag använda ruset till att dekorera mitt rum. Jag var på IKEA idag. Och Indiska. Älskar indiska. Se! Jag började redan i eftermiddags.
Slutligen! Dalia trodde att mina Wedins-kilklackar var från Minimarket! Åh! Den första jag lyckats lura! Det kändes fint. Glädjen förtogs dock en aning av att mina nya strumpbyxor är 100% tomteröda i ALLA ljus förrutom det i H&M-butiken. Jag svär, där var dem orange, som ett jävligt snyggt höstlöv ungefär. Bara så ni inte undrar nästa gång ni ser mig på stan och mina ben ser ut som pölse.
Nej nu ska jag koppla sladdar, limma fjärilar, dricka mer vin och lyssna på någon skiva jag inte hört på länge. Så får det banne mig bli. Bra fredag ändå.
ett vackert litet shoppingminne...
Funderar på hur det gick för HMs Comme des garcon-experiment idag... Åt skogen kanske? Det måste det väl ha gjort? Den där hiskeliga signatur-klänning/kappan vill väl ingen strutta runt i? Det bästa i kollektionen var den prickiga koftan, och då är prickar ändå 100 tråkighetspoäng. Blä. Annat var det när Viktor & Rolf släppte sin kollektion! Jag köade inte vid öppning, även om jag klottrade datumet i min almanacka säkert två månader i förväg tillsammans med Benson, remember, B? Men som på ett bananskal halkade jag in på H&M kanske en vecka efter att kollektionen hade släppts och på ett ynkligt litet ställ hängde de miserabla resterna genomgående i strl. XL. Med undantag för trenchen. THE TRENCH. Som fortfarande är den snyggaste trenchcoaten jag någonsin sett. Jag använder den aldrig, men jag kommer aldrig göra mig av med den heller. Ett mästerverk tycker jag att den är. Och så ska jag alltid minnas hjärtklappningen när jag såg den, och hur säker jag var på att det var ödet som ville att jag skulle ha den när den passade sådär perfekt. Ah. Jag önskar att jag fick en sån shoppingupplevelse i veckan. Det skulle hålla mig endorfinkickad twentyfour-seven...
Rus
För övrigt. Det här är en så himla cool reklam tycker jag. Superärlig och mitt i prick. Och så tycker jag att det är lite heder åt Sverige, som fixar en reklam där en tjej ger en kille ett blowjob utan att det blir ramaskri i pressen. För visst är det en sådan grej som moralkärringarna skulle kunna gnälla om i tre år?
Mochba!
Annat. Imorgon ska vi ta farväl av Sofia som ger sig av mot fjärran östern. Jag har varit pinsamt ouppmärksam och har inte 100% koll på vart hon ska, jag vet bara att hon ska mellanlanda i Moskva i typ ett halvt dygn, och det tycker jag är mycket festligt. Så jag säger till henne som jag sa till Henke när han skulle besöka en vän där: "Se till att lära dig lite ryska, värsta partytricket ju!"
MOSKVA! Jag drömmer kärleksdrömmar om Moskva! Mitt bästa och enda Moskva-minne är filpaketet när man var liten, minns ni det? Av någon anledning var det sånna där ryska, vackra, färgglada torn på dem! Här:
Alltså är min Moskva-kärlek totalt fantasi-förankrad. Faktum är att jag nog inte alls vill åka dit. Det skulle vara tråkigt att få min illusion av Moskva som "staden-med-de-fina-tornen" krossad av alkholiserade ryssar som dricker vodka som om det vore mjölk. För att inte tala om Olga och Svetlana och Natascha och Irina och Jelena och Jekaterina och Anastasia och... Fan. Det är tur att man inte fick ett ryskt förnamn (Okej Anna är väl typ jättevanligt i Ryssland, men det klingar inte lika ryskt som Svetlana, det gör dte bara inte!!)
Nej, min kärlek till Moskva behåller jag gärna på fantasistadiet. Någon äkta kärlek skulle nog aldrig uppstå. Det räcker att kolla på Lilja 4-ever i 2 minuter, så är jag klar med Moskva.
Aldrig mer ögonskugga,mittbena eller grönt hår.
Igår hade jag fotobytarkväll med Ullis!
Åh herrejisses.. Där fanns en hel del mer att önska angående min approach, och då snackar vi ändå bara bilder från 2008...
1. Såvida inte Jonas har lust att lära mig hur man lägger ögonskugga, PÅ RIKTIGT, så lovar jag mig själv, här och nu att aldrig mer använda det. Alltså. Någon måtta får det vara. (Här hade det passat så himla bra med en exempelbild, men mitt ego är för stort, jag är ledsen.)
2. Aldrig mer mittbena. Aldrig aldrig mer mittbena. Speciellt inte när mängden hårstrå inte uppgår till mer än drygt hundra. Eller, ni fattar.
3. Aldrig mer grönt hår. Kan tyckas som en självklarhet, men tydligen inte. I början av 2008 var mitt hår verkligen mossgrönt, och det värsta är att jag inte fattade det själv. Tur att jag träffade frisör-Andy som prackade på mig ett helt galet schampoo som i princip eldade upp håret, eller åtminstone alla beläggningar på det, och gjorde det blondt igen. Jag svär, det kom rök när jag hade det i.
Okej. Det där var äckligt ytligt.
Nog med ytlighet för en månad, där med basta!
Stumble to fall
Också är det release på Anna Ternheims nya i dagarna. Eller kanske idag till och med? Enligt recenssioner i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är den to die for (kan hända att de uttryckte sig lite mer... akademiskt), så den hamnar överst på julens önskelista! Som för övrigt inte bli lång. Jag behöver ingenting, har jag kommit på. Och det är så skönt att känna så. Äntligen. Har väntat på känslan i 19 år nu.
Låt.mig.va.
Iallafall. Under en ganska kort period har jag drömt om en varan, och SURPRISE: En toalett kanske tre gånger. Toaletter är ju mer konstant förekommande i mina drömmar, men varanen har dykt upp på sista tiden. Även om jag vet precis vart drömmen har sina rötter så är jag lite förvirrad. Här:
Det konstiga är att den dyker upp nu, eftersom jag inte ens var särskilt rädd när jag faktiskt tog bilden. Då var det mer: coolt typ. Alltså, det var ju inte så att jag använde toaletten till höger om varanen där, som vissa andra.. (Är man kissnödig så är man, eller vaddå?) Men bara jag tittar på bilden nu så ser jag för mitt inre hur ödle-jävlen viftar till med svansen och får tag på min fot, varpå han pressar ner mig i toaletten. Ahhuhuah. Alltså allvar. Jag fixar det inte. Jag mår illa nu.
Fjortonde
En annan Paris je t'aime-favorit. Hon är så söt!
(jag ska snart sluta Youtube-bomba, jag har visst en förmåga att falla in i den vanan... Bara lite till!)
Faubourg Saint-Denis
Ladies
Dårfinkar och Dönickar
DET REGNAR, ANNA, DET REGNAR.
Igår var det dags för novembers höjdpunkt, brudmiddag hos Emelie. Och efter två sjukt lyckade Emelie-fester kan vi nu konstatera att hon är bäst på fest. Maten igår... Jag dör lite. Sen en massa fjollig jordgubbslikör på det och jag mådde så jävla fint. Synd att stan var döden. Nej det blev cruising genom halva skåne med Fia som var både pojkväns, brorsas och vänners chaufför. Det var lika bra det.
Kvällens stekpanna i pannan var Malins tillrättavisande.
Malin: Du, jag läste din blogg.
Jag: Ja?
Malin: Alltså, 'il pleut' är ju 'det regnar'.
Jag: ...........................................
Malin: Men det kan nog vara 'han gråter' också. Kanske.
Hahaha, jag känner mig så jävla korkad. Och jag har inte ens en bra ursäkt.
Ok! Lite bilder kommer snart, ska bara äta en banan och dricka lussebulle-te.
Svart på vitt: Så här mycket franska kan jag
Hur som helst. Jag tänkte så här. Jag snor en dikt av Verlaine och försöker översätta den. Bara för att sätta mina franska-kunskaper på prov. Det gick sådär.
Il pleure dans mon coeur - Han gråter i mitt hjärta
Comme il pleut sur la ville; - Som han gråter i staden
Quelle est cette langueur - Vilket är detta språk
Qui pénètre mon coeur ? - Som penetrerar (ehhe. ja typ.) mitt hjärta?
O bruit doux de la pluie - ????
Par terre et sur les toits ! - På jorden och på ....?
Pour un coeur qui s'ennuie - För ett hjärta som ....?
O le chant de la pluie ! - O gråtens sång
Il pleure sans raison - Han gråter utan orsak.
Dans ce coeur qui s'écoeure. - I hjärtat som äcklar honom (eller inte.. Men jag vet inte.)
Quoi! nulle trahison ?... - ??????
Ce deuil est sans raison. - Denna sorg är utan orsak
C'est bien la pire peine - ???
De ne savoir pourquoi - Som inte vet varför
Sans amour et sans haine - Utan kärlek och utan...?
Mon coeur a tant de peine ! - Mitt hjärta.......?
Så, okej. Jag tycker ändå, trots att min översättning minst sagt är bristfällig, att vi kan dra slutsatsen att Verlaine var en ganska sorglig liten man. Och så kan vi, eftersom min översättning minst sagt är bristfällig, dra slutsatsen att mer franskastudier för min del är en bra idé innan jag gör om det här...
Det där med höger och vänster har ju aldrig varit min starka sida...
Mamma: Beskriv smärtan!
Jag: Det liksom hugger under bröstet, där hjärtat sitter. Väl?
Mamma: Hugger... Det känns inte ut i vänsterarmen, eller hur?
Jag: Nej? Eller vänta? Vaddå vänsterarmen? Höger borde det väl bli?
Mamma: På vilken sida gör det ont?
Jag: Höger... Och hjärtat sitter på... vänster, eller hur..?
Mamma: Mhmm...
Jag: Ok. Tack ändå. Hej.
Så. Nu känns det bättre. Jag kanske sitter inne med ett krossat revben eller två, för fan vad ont jag har, men who cares?
I <3 Aftonbladet
Eheeh..? Jag vet förstås inte så mycket om att sitta i fängelse. Men något
säger mig att det är just ut Anders Eklunds medfångar på sexbunkern vill.
Handland
Hand. 169 spänn på Åhlens. Jag önskar att jag kunde köpa 100 stycken. Jag skulle spika upp dem på min vägg och använda dem som krokar till allt jag äger. Sjukt bra.
Solen schiner ju!
1.Vem/vad fick dig att skratta idag? Det är så tragiskt. Men jag har inte skrattat idag.
2. Vad gjorde du 8 i morse? SOV.
3. Vad gjorde du för 30 min sen? Jag åt en macka med mjukost på. Det var en fin stund. Jag älskar mjukost.
4. Vad hände 1993? Men lägg av. Jag var fyra. Jag antar att jag var en mesig skitunge som lekte i sandlådan med mina vänner på dagis.
6. Tre ord varför du sist spydde? filmkväll+mat+anna (Josses svar). HAHA, mitt eget.. Jag vet inte. Som jag sagt förut, I don't do kräk. Det var fyra, men de får ni leva med.
7. Vad köpte du sist? EN HAND! Jag ska visa den för er senare, den är hot hot hot.
8. Vad fick du senast i present? Allt jag fick av mina vänner på 19-års-kalaset.
9. Var kramades du sist? Utanför Espresso House
10. Vem var den sista? Uli kanske?
11. Vad ser du fram emot? Att säga upp mig från jobbet. 100% jätteärligt svar.
12. Vilken skostorlek har du? 39-40
13. Vill du klippa dig? NO WAY.
14. Pratar du mycket? Ibland. Men mest strunt.
15. Kollar du på O.C.? Nej, har aldrig varit min kopp te. Och btw, hur gammal är den här listan?
16. Har ditt namn ett "x" i det? M, om du vill uttala det som "Joxxe" så visst. (Josses svar). Jag kontrar med Axxa. Sjukt coolt.
17. Känner du någon som heter Steve? JA! Eller känner och känner. Det är att ta i. En promoter i NYC hette så. Han var trevlig. Och kär i Becci. Det var dem alla.
18. Hittar du på egna ord? Hela tiden. Eller snarare alternativa stavningar. Solschen är en favorit.
19. Är du en typiskt svartsjuk person? Nej för fan.
20. Vad har du för mobil? Vet inte. We get along iallafall.
21. Vem ringde dig sist? Lille far.
22. Biter du på naglarna? Nej.
23. Har du lockigt hår? Nej.
24. Vilken konsert ska du på härnäst? Ingen. Men nästa gång The Knife får för sig att lira nånstans i världen så är jag där. Min drömspelning.
25. Vem är den sämsta personen i ditt liv just? För tillfället finns det ingen som får mig att må särskilt dåligt. Jag omger mig med bra människor. Det känns bra.
26. Vilket ord säger du ofta? Inget särskilt. Jag tycker själv att jag är bra på att variera mitt språk. Faktiskt.
27. Har du sett filmen 'Donnie Darko'? Ja. Finns nog långt bak i min filmsamling till och med. Gillar den inte.
28. Ska du jobba imorgon? Haha ja. Jag jobbar alltid?
29.Vem sa du "jag älskar dig" till sist? Jag slutade säga sånt när jag slutade att vara fjortis, och det var kanske fyra år sedan. Så det var ju ett bra tag sen sist. Man ska spara på såna ord, jag tycker faktiskt det.
30.Vad borde du göra nu? Promenera. Men jag ska, snart.
31. Har du något smeknamn? Nej, jag önskar att jag hade det. Men det är så svårt att bygga smeknamn av Anna. Jag funderar seriöst på namnbyte. Jag måste bara hitta ett som jag känner mig hemma i, plus komma över det faktum att mina föräldrar hade blivit så jävla sårade...
32 .Sover du mycket? I perioder. Framför allt nojar jag jävligt mycket om jag inte får sova mina 8 timmar/dygn.
33.Vilken är den bästa film du sett inom loppet av 2 veckor? Pianisten! Inte den med Adrien Brody, utan Pianisten av Michael Haneke. Jag är helt fast på den filmen.
34.Vad ska du göra på lördag? Jobba till fyra, och sen ska jag till Emelie på årets brudmiddag. Det kommer bli livsfarligt.
35. När var du ute och festade sist? I helgen, men det räknas knappt.
36. Är du en glad person? Lättroad - ja Glad - nej, (Josses svar, men jag kunde inte sagt det bättre själv).
37. Vad äter du helst? OST!
38. Vem var du med sist? Min katt. Så jävla sorgligt.
39. Vad skulle du egentligen heta om inte det namnet du heter idag? Jag vet inte. Hjälp mig!
40. Vem är din favorit karaktär i "Vänner"? Phoebe. Älskar Phoebe. Önskar jag var Phoebe.
SLASH ME
Aldrig mer mat
Josses och mitt förhållande börjar bli sjukt ohälsomsamt. Av någon anledning är vi helt fast på att ÄTA, alltså äta tills vi vill kräkas och bara klagar över hur ont i magen vi har, varje gång vi ses. Igår tryckte vi först ner varsin pizza. Som om det inte vore nog med kalorier för typ en vecka, så kom vi på att vi måste testa Josses nya chokladfondue maskin! Och som vi testade den. Det går inte att sluta äta chokladfondue, så gör aldrig det. Tott var hemma igår, men har var mer weird än vanligt. När jag kom frågade han om jag hade en pojke, samtidigt som han gick ut på uppfarten utan strumpor eller skor för att undersöka min bil. Ehehh? Sen tittade han på en fransk gameshow med sin franska pappa, där Victoria Silvstedt dansade runt allmänt lättklätt. Då blev jag lite förvånad, vad gjorde hon där liksom? Josse och jag tittade på en film om en 7 meter lång krokodil också, som åt upp människor men jag vet inte jag... Så jag fortsatte filmkvällen när jag kom hem och tittade på en 60-tals film som var helt fantastiskt bra. ÅH. Önskar att jag var 20 och snygg i 60-talets London...
Yesterday news
Nu kör jag min kvällsvecka på jobbet. Det är skit, förutom att jag hinner läsa varenda tidning vi har. Jag har märkt att just det faktumet har en positiv effekt på min ekonomi. Jag slösade galet mycket pengar på tidningar förr, nu köper jag det aldrig.
Igår läste jag bland annat om det här:
1. En liten pojke hittade en död mus i ett juicepaket, och jag påminner mig själv att aldrig aldrig aldrig sätta min fot på Lidl. Någonsin. Än så länge har det funkat, men man vet ju aldrig vad finanskrisen kan ställa till med.
2. I en söndagsbilaga fanns det ett reportage om en familj som förlorat alla sina fyra barn i en billolycka. Det var så fruktansvärt sorgligt att jag började gråta. Sen kom en kund. Fan.
3. Filip&Fredrik-Filip hade bara 0,9 första gången han gjorde högskoleprovet! Och här gick jag och trodde att han var übersmart? Det är han väl?!
4. Antalet sexdömda i Båstad kommun. Eller, nej. Det här läste jag aldrig. Jag bara förfasade mig över att Expressen publicerade en sån lista för finkärringarna i Båstad att hetsa upp sig över. Och herregud vad rätt jag fick. Senare på kvällen kom en av finkärringarna in och kommenterade saken. Och så föreslog hon kemisk kastrering. Herregud, kärringen hade tänkt på saken hela dan, och så trodde hon att hon skulle få diskutera sin eminenta lösning med mig. Men tji fick hon, jag återvände till min tidning.
Jävla Acne
Såg en bild på Elin Kling, försöker minnas var, men det går inte. Hur som helst. Hon hade en så äckligt snygg stickad tröja från Acne över rutig skjorta. Jag spanade in den på Acnes webshop igår, och funderade hela jobbkvällen igår på om jag skulle slå till eller ej. Och kom fram till att jo. Det ska jag. Så idag när jag till och med håvat fram visakortet, så redo liksom, så ser jag att den är out of stock. Jaha. Det var det. Fan vad besviken jag är nu. 
Sunday
Får skylla mig själv. Jag hade kvar vin i Boppas kylskåp sedan förra helgen, och igår när jag kom dit typ ganska exakt halv två på natten högg jag in på det. Boppa och Ullis satt i pyjamas och bara: "ska du dricka?!?!?" Och jag bara: "Ja? Det är väl klart." Så jag drog de två glasen som var kvar, och jisses det var ju hur jäst som helst. Inte bra, jäst vin är ungefär lika starkt som ren vodka. Plus att man får sjukaste naveltvången dagen efter då då.
Vi drog iallafall ner till Morris halv tre. All in för en halvtimme säger jag bara. Det var fint. Morris var fullproppat med en massa kul folk jag inte sett på länge. Bland annat Frida. Hon fick en puss på munnen, åh, hon blev så paff. Sen körde Henke oss i partybussen upp till Boppa och jag fick sova sött på hennes soffa. Jag gillar det. Dock inte lika mycket som Ullis säng, det är femstjärnigt. I morse slog vi ihjäl ett par timmar på Espresso House. Det är verkligen det bästa med dagen-efter-fest. Bara sitta där, i gårdagens smink och äta scones och dricka kaffe och prata igenom alla gårdagens detaljer. Fint.
Lilla mormor
Underhudsfett kanske...
Det värsta med tjocka människor är att de alltid är varma, så de öppnar alla fönster och dörrar och så står vi med lite mindre underhudsfett och fryser och skakar tänder.
Jag sa så en gång. Och den jag sa det till blev arg. Det kan man ju förstå, det var jättedumt. Men sant. Man kan bara uttrycka det lite smidigare.. Kanske. Jag har två bra exempel. Nummer ett är min chef. Så fort det blir lite småstressigt på jobbet och han tvingas röra på benen istället för att sitta och käka korv framför sin datorskärm, ställer han upp dörrarna på vid gavel. 2 sekunder, sedan håller jag på att frysa ihjäl. Nummer två är min mormor. Hon har alltid max 15 grader i lägenheten, fönster och altandörrar vidöppna. Och så sitter hon där i kjol och t-shirt och äter kakor och klagar på att det är så varmt jämt.
Slutsats. Jag fryser.
I veckan måste jag klämma in en bio-kväll... Jag vill se den där vampyrfilmen! Den verkar så mysig på något sätt. Om man nu tycker att det är mysigt med små barn som suger blod ur folk. Jag undrar ibland om jag kanske har en lite skev uppfattning om vad som är mysigt.
ex libris
- Bergdorfblondiner av Plum Sykes
- Att älska som en porrstjärna av Jenna Jameson
- En shopaholic säger ja av Sophie Kinsella
- Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf
- Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson.
Jaha. Jag skulle kunna fortsätta med tio böcker till. Jag har inte läst något vettigt sedan svenska-Karin tvingade mig att läsa Flaubert. Typ. Och min ursäkt, den är bra. Den har jag kört i ett år eller så nu: "Alltså, i vissa perioder har jag ett behov av att bara läsa ytlig chicklitt". Okej. Bra så. Förutom att den perioden börjar bli lite för konstant för att kallas period.
Sen behöver man ju inte läsa Kafka eller Dostojevskij eller Goethe eller Strindberg för att känna sig smart (Även om jag kanske skulle kunna ge mig på något liknande i höst för att verkligen utmana min statoiltröga hjärna...). Inte alls. Det finns en massa bra böcker som kräver lite egen tankeverksamhet utan för den sakens skull hamna i framtidens historieböcker. Just nu läser jag en fin bok om psykologiskt spel mellan framstående folk i Stockholms kulturliv. En av huvudpersonerna kommunicerar enbart med textrader ur franska chansons. Bara det!
Nej, idag känns faktiskt som en ganska ypperlig dag för ett litet bokbål. Min chicklitt-period är över. (Åtminstone till nästa shopaholic-bok översätts till svenska. Älskar dem.)
